Vi är som celler, en del av helheten

Jag återkommer ofta till samma sak, separationen. Denna gång om hur vi ställer oss utanför naturen och miljön, vi som i mänskligheten. Att vi pratar om “människa och miljö”, som att det egentligen går att dela på det. Vi är inte separerade från naturen, har aldrig varit, kommer aldrig bli. Vi är en del av helheten.

Om vi ser på vår planet som en organism, låt oss kalla henne Gaia, kan vi se oss själva som celler. Där vi alla har vår mening, vårt syfte vi ska leva efter. Men då behöver vi komma till den insikten. För när vi gör vad vi gör bäst ska det vara för helhetens bästa, inte för att konkurrera ut alla andra celler runt om. Att se oss alla som maskiner bland andra maskiner som bara går runt på en enda stor maskin är riskabelt.

Att älska oss själva genom att älska vår jord borde vara något vi lär oss tidigt. Se kopplingen till naturen och inte sätta oss på någon piedestal som att vi är högre än allt annat på planeten. Den dominerande kulturen på vår planet just nu har levt som att detta är det bästa vi har kunnat åstadkomma som mänsklighet. Med tanke på teknik och välstånd. Jag är inte med på den synen. Vi är inte det bästa vi kan bli, men vi har potentialen.

Om vi ser oss själva som celler i en kropp (Gaia), en del av helheten, förstår vi att det är i symbios och samarbete vi ska leva med varandra, inte konkurrens. När vi börjar tänka på att vinna genom att slå ut någon annan, då blir vi mer som cancerceller. De har också sitt syfte och jag tror vi närmat oss det nu. Fler börjar inse och det är dags för att åter hela jorden. Det kommer bli framtidens främsta arbeten. Att med kärlek hela jorden igen. Som ett immunförsvar som först försvarar sig och rensar ut och sedan återuppbygger vävnader igen.

Tack till Moder Jord!

Men 5G då? Är det farligt egentligen?

I mina kretsar har det varit en del snack om 5G men jag har förstått att det inte riktigt kommit till den stora allmänhetens bekymmer ännu. Personligen är jag orolig, även om jag inte är direkt insatt i ämnet rent faktamässigt. Men varför är vi inte oroliga i stort?

Master med massor av teknologi.

Anledningen för min oro är i strålningen. Det finns bevis på att strålning orsakar cancer, men det är bara en liten del av problemet. Det stör också fåglar, pollinatörer och andra varelser på vår planet. Vilket i längden orsakar störningar i den naturliga balansen och planetens hälsa. Detta kan jag känna att jag vet utan att veta mer om ämnet. Strålning är skadligt, 5G innebär mer strålning.

Två bin surrar runt lavendel.

Dels kommer det innebära fler saker som är uppkopplade, det kallas för “the internet of things”. Det är alltså utformat för våra “smarta” apparater, så antalet enheter som sänder och tar emot kommer öka om vi ger oss in i det träsket. Och även om vi inte kan säga exakt hur skadligt det är borde vi göra detta med stor försiktighet då riskerna är stora.

Men varför reagerar vi inte då? Vi har blivit beroende av våra smarta enheter, att ständigt vara uppkopplade, nåbara. Enheterna och applikationerna är utformade för att vi ska bli beroende så det är inget konstigt att vi är beroende och inget att skämmas över. Däremot behöver vi bli medvetna om det så vi kan göra en förändring. Men vi bedövas av alla medier, likes och vårt dåliga mående.

Dessutom är det alldeles säkert mycket pengar bakom, lobbyister arbetar för att inget ska sätta käppar i hjulet för de stora telekombolagen som satsat massor redan. Och när det är stora industrier bakom vågar inte heller politikerna säga ifrån.

Hur känner du inför strålning och 5G? Kommentera gärna!

Auktoritetens tid är förbi

För ett tag sen såg jag ett inslag på TV om vargar och tamhundar där de pratade om alfahannens roll och auktoritet. Det och mycket annat som händer runt om i världen har fått mig att känna att auktoritetens tid är förbi, i alla fall så som vi är vana vid.

När vi tänker på en alfahanne och auktoritet tänker vi på någon som bestämmer över andra och sätter sig själv först. Sett i mänskligt perspektiv är vårt samhälle uppbyggt på detta vis, skolan, arbetsplatsen, politiken med mera. Hierarki. Och vi har länge använt vargarna som en metafor för detta. Men studier börjar visa att det inte är riktigt som vi trott. Inslaget jag såg på tv handlade om ett test de gjort som visade en annan bild.

De delade på bytet

De hade två vargar i burar och en skål med mat utanför och öppnade sedan grindarna samtidigt och såg hur de betedde sig emot varandra och gjorde likadant med tamhundarna. De hade valt den som i flocken stod högst i rang och den som stod lägst i hierarkin. Både för hunden och vargen.

Tamhundarna var först ut och de sprang fort emot skålen och den som stod högst i rang hann först och den andra var inte välkommen alls. Den gick inte ens fram till skålen förens den var tom, den andra hade tagit all mat själv. När det sedan var vargarnas tur kom de fram ungefär samtidigt och båda åt ifrån skålen tills den var tom. De delade på “bytet”. Och till och med den som stod lägst i rang röt ifrån vid något tillfälle.

Detta visar en mer “platt” hierarki hos vargarna där alla är lika mycket värda gentemot hundarna som tar för sig vad de kan utan en tanke på andra. Att till och med den som står lägst har rätt att säga ifrån känns hoppingivande. Även om vi har en ledare ska ledaren leda på det sätt som är rätt för flocken, inte bara för sig själv. Ensam är inte stark.

Auktoritet bygger på rädsla

Morgondagens ledare behöver lyssna mer och faktiskt lyfta fram andra, även om de står “lägre” i rang. För det handlar inte om olika värden, bara olika funktioner och roller i helheten. Den slags auktoritet vi har trott på så länge fungerar inte längre. Den bygger på rädsla och även om det finns många som är rädda idag är något annat på väg in. Det märks bland yngre människor som inte har någon tro alls på auktoriteter längre. Säg till ett barn att göra något och hen svarar varför och kräver en förklaring.

Auktoritet byggd på rädsla leder sällan till något gott.

Hur ser du på auktoriteter?

Är CBD-olja knark? Reefer madness!

Häromdagen kom domstolsbeslutet som gjorde CBD-olja olagligt i Sverige. De härstammar från plantan Cannabis Sativa vilken har använts i tusentals år som både medicin, textilier, papper, byggmaterial och mycket annat men även i andliga ceremonier. CBD-oljan har använts i hälsofrämjande syften och har på senare tid blivit populärt igen. Men nu är det stopp. Sverige litar fortfarande på Reefer madness (se trailern nedan).

Samhället ser ner på människor
För ett antal år sen var jag engagerad i en rörelse och till och med en förening som arbetade med att sprida information om hur en legalisering av cannabis skulle gynna oss. För mig handlade det mycket om människosynen som kriminaliseringen ger, hur vi ser ner på människor som använder sig av en planta för att försöka göra sitt liv bättre. När “vanliga” sjuk- och hälsovården inte levererar letar folk ibland andra vägar och detta är inget nytt.

Att kriminalisera människor som antingen är sjuka eller vill förbättra sin hälsa är enligt mig helt befängt. Dessutom är det en planta, en växt från naturen kommen. Hur kan en växt vara olaglig? Vi har i alla tider använt oss utav växter och örter för att hålla oss friska.

Varför är samhället emot?
Just det, sen är det ju grejen med att man också kan få ett så kallat rus. Det verkar ju helt livsfarligt. Eller, hur är det med alkohol förresten? Så ruset verkar inte heller vara problemet. Vad kan det då vara som gör att samhället i stort har något emot denna planta? Jag tror det har med pengar att göra. Hampa skulle kunna sätta stora industrier på spel, bland annat läkemedelsindustrin men även pappersindustrin (läs skogsindustrin i Sverige).

Tänk om vi inte kunde utnyttja skogen i Sverige?

Skulle gärna sett mer användning av hampa i min vardag. Men skulle gärna också se en mer mänsklig syn på användningen av cannabis som medicin men även som så kallat rekreationellt bruk. De erfarenheter jag har av cannabis är mestadels bra. Som med allt annat handlar det om balans och där kan CBD-olja komma in. Oljan kan hjälpa kroppen i bättre balans genom att stötta endocannabinoidsystemet som finns i oss människor.

Sverige ligger inte i framkant när det gäller sin narkotikapolitik generellt men detta är löjligt. Känns som det kommer bli ändring på det snart iaf.

Vad tror du?

Passa dig så du inte blir galen!

Acceptera negativa känslor

Att acceptera känslor som vi ser som negativa är ett viktig steg mot en helande och mot en mer hel värld. Sorg, ilska, rädsla och många andra. När vi börjar acceptera dem istället för att försöka dölja eller mota bort dem kan vi öka vår förståelse om oss själva och vår plats i världen. Därmed kan vi gå vidare och utforska de känslor vi se som mer positiva, glädje, lycka, tacksamhet.

Jag genomgår just nu en kort online-kurs gjord av Pachamama Alliance som riktar sig till aktivister av olika slag. Den handlar om hur vår värld ser ut och hur vi kan arbeta för att göra en positiv förändring. I början gick vi igenom hur världen ser ut och vad vi gör emot vår planet och varandra, var vi är idag.

Och jag som på senaste tiden fokuserat på positiva förändringar, lösningar och inte så mycket på det negativa drabbades av en stor sorg. Även om det inte var något nytt utan något jag kände till var det ett tag sen jag gick in i den känslan av sorg. Jag satt med tårar i ögonen i soffan och kände hur jag ville omfamna hela världen och bara säga “förlåt”. Att inse att jag är en del av problemet, jag bär på ansvar för hur vår planet behandlas. Med det ansvaret kommer också makten att faktiskt göra någonting.

På ett personligt plan har jag också den senaste tiden stött på en ilska inom mig och det är en del av mig som jag sällan visat eller låtit komma fram. Även där är det viktigt att låta det komma fram. Så jag skriker och slår ibland för att det behöver komma ut och det är något jag kommer arbeta mer med.

När vi vågar möta våra känslor och acceptera dem som en del av oss kan vi lättare ta oss igenom dem och ut på andra sidan. Strävan mot lycka ska finnas kvar, men släpp tanken om att alltid vara glad. Var sann mot dig själv och vad du känner, känn känslan, sen släpper du taget. Ju mer du motar den, desto starkare växer den sig, under ytan.

Så tillsammans med mina egna negativa känslor fortsätter jag mitt arbete som en positiv förändringsagent.

Nej till ett kontantlöst samhälle

Jag använder mig nästan uteslutande av kontanter när jag handlar. Lönen kommer in, jag betalar mina räkningar sen tömmer jag kontot. Det är inte för att jag håller på med fuffens jag vill dölja eller något annat flummigt. Det har flera anledningar men en av dem är den oroväckande känslan jag får av ett kontantlöst samhälle.

En orsak är sårbarheten. Om något skulle hände som gjorde att vi inte kom åt våra pengar på baken, till exempel fel i datasystem, strömlöshet med mera så är vi ganska hjälplösa. Om vi alla har kontanter tillgängliga kan en del av vår handel fortgå.

En annan är integriteten. När du handlar och betalar med kort kan allt du handlar kopplas till dig personligen. Även om du idag känner att du inte har något att dölja kan du inte veta vem som har den informationen, särskilt inte i framtiden. Till exempel används liknande information om kämpar i diktaturer emot dem. Inte bara det. Det kan också användas i marknadsföringssyfte, precis som ditt användande av internet gör idag. De vet precis vad du surfar på och riktar annonser efter det.

En annan orsak är bankerna i sig. Pengar skapas genom att bankerna trycker på en knapp i datorn, det skapas nya pengar varje dag. Ju fler pengar som är i omlopp på banken, desto mer ökar inflationen (pengarna blir mindre värda). De har alltså makten att skapa pengar och sedan ta ränta på dem. Men det är inte kontanter det handlar om, färre och färre banker har idag kontanter. En bank utan pengar? Helt bananas enligt mig. Bankerna kan också använda informationen om hur du konsumerar när de sätter räntan på dina lån, något de redan idag gör i t.ex. Kina.

Att ha pengar i handen gör det också mer “på riktigt” när du handlar. Fysiska sedlar och mynt är något du kan ta på, det känns när du gör dig av med dem och du ser dem när du har dem i en liten (eller stor) hög. Och vi är ändå här i denna fysiska värld, så låt oss använda den.

Ja, mer frihet och känsla av oberoende genom att använda kontanter skulle jag säga. Stötta inte bankernas makt över pengarna, ta tillbaka den själv. Visa dem att vi vill ha kontanterna kvar. Använd kontanter!

Läs mer här: Utan kontanter går integriteten förlorad

En kalldusch om dagen…

Jag hörde talas om The Ice Man för ganska längesen men tog aldrig det riktigt vidare. Fick till och med en genomgång av andningen i skolan av en kurskamrat men lyckades inte riktigt där och då så provade inte igen. Men Wim Hof har nu dykt upp på fler ställen runt mig, Instagram, Youtube, Facebook, människor jag följer på olika sätt. Folk som badar isvak och tar en kalldusch om dagen.

Så jag tänkte, kul att testa nåt nytt. Så det gjorde jag.

Första gången jag gjorde andningsövningen kände jag mig helt hög, “shit det här måste jag prova mer av”. Efter att ha kört några rundor kunde jag i hela min kropp känna hur avslappnad den var, hur andningen var det lugnaste jag varit med om och mitt huvud tomt. På bara 15 minuter! Andning är något speciellt, det vet jag. Det kommer bli spännande att se vart detta leder.

En av anledningarna Wim Hof är känd är att han utsätter sig själv för extrema temperaturer, speciellt kyla. Han lyckas hålla en jämn kroppstemperatur även om han simmar i iskallt vatten, bestiger berg i enbart shorts eller springer igenom öknen. Han har bestämt sig för att testa gränserna för den mänskliga kroppen.

En annan del av det han kallar för Wim Hof Method är kyla, rättare sagt kallduschar. Det är något jag nyligen börjat testa. Jag tycker inte om att frysa så om jag kan lära mig hantera kylan på ett annat sätt är jag glad. Dessutom verkar det som det kan vara nyttigt för kroppen, framförallt då kärlsystemet. Ett friskt hjärt och kärlsystem håller mig mer levande så det är också ett plus.

Och jag känner efteråt en bra skillnad i hur levande jag känner mig, efter bara ett par dagar. Har nu tagit en kalldusch 3 dagar i rad och tänker göra det så många gånger i veckan som möjligt. Och det handlar inte om att chocka kroppen, utan om att vänja den. Träna den. Men man kan gå längre än så om man vill, mind over body. Men där är jag inte just nu.

Nyfiken på att testa? Kör hans Wim Hof Method – Mini Class och se hur du känner. Återkom gärna till mig efter din första kalldusch 🙂

Aktivt hopp – något man gör

I varje stund väljer man vilket håll man ska gå, vilken väg man ska ta. Men väljer man utifrån rädsla eller kärlek? Aktivt hopp är en bok som pratar om hur vi en värld som kan verka galen och helt hopplös kan finna hopp och utgå från hoppet i sina handlingar. Aktivt hopp är inte något man har, det är något man gör.

Igår var jag på boksläpp av den svenska översättningen av Active Hope skriven av Joanna Macy och Chris Johnstone. Det var en trevlig tillställning i Växjö med filmvisningar, prat om boken, övningar och avslutades med musik. Tyvärr fick jag lämna då eftersom att jag behövde komma hem i vettig tid.

Det var mycket folk från Omställning Växjö på plats. De är en grupp där som samlas med jämna mellanrum för att diskutera hur vi tillsammans skapar en bättre värld. Det var väldigt inspirerande att träffa dem och se vad vi också skulle kunna göra i Höör. Det är något vi behöver jobbar mer på, att träffas regelbundet.

Tack till Maria och Sanna som översatt boken till svenska, jag ser fram emot att läsa den! Har inte läst den engelska och smygbörjade lite på tåget på vägen hem igår kväll. Men hoppet det har jag redan, men att göra det starkare är bara positivt!

Vad säger din önskan? Vad hoppas du på när du tänker på hur världen kan se ut? Kommentera gärna!

Vi gör alla så gott vi kan

Det är inte ovanligt att man hamnar i tanken “jag förstår inte hur hen kan göra så” när man tittar på vad någon annan gör. För från vårt eget perspektiv kan det verka helt befängt hur man ens kan säga eller bete sig på ett visst sätt, att man borde veta bättre. Då är det viktigt att komma ihåg att vi alla försöker så gott vi kan, efter de förutsättningar vi har just då.

Det är så vi kan bygga upp en icke-dömande mot andra, vilket jag känner är en viktig del om vi ska kunna skapa en värld där fler får plats. Vi lever på flera plan i oroliga tider med krig, svält, terror, miljöförstöring. Men varje kris har sin möjlighet och det har vi som mänsklighet också. Vi har fantastiska möjligheter att ta denna situation och lära oss något. Att leva här i harmoni.

Häromdagen läste jag ett inlägg av en vän på Facebook där hon skrev om vatten och torkan. Förra året var väldigt torrt och det har hittills varit ett väldigt torrt år så vi kan ana vad som kommer till sommaren. Hon gav tips på hur vi kan spara på vattnet, genom hinkar i duschen, använda vatten flera gånger, kissa utomhus, duscha mindre med mera. Jättebra tips.

Sen gick jag till affären, genom villaområdet och där vattnades gräsmattorna gröna. Vi har alla olika perspektiv på världen, och det är helt okej. Möt andra med förståelse och de kommer ha lättare att förstå dig. Visa alternativ utan att döma eller klanka ner på någon annan. De gör så gott de kan, precis som du.

Så nästa gång du tänker tanken, försök föreställ dig i den andre personens skor. Det är många faktorer som spelar in hur vi agerar så det är omöjligt att förstå det till fullo. Det är alldeles för komplext. Men ju närmare vi kan komma en förståelse, ju lättare har vi att inte döma. Och ju mindre vi dömer och istället möter med kärlek så kommer vi skapa ett mer harmoniskt klimat emellan oss.

Hoppet är ute

För några år sen såg jag världen som rätt mörk, krig, svält, lidande. Överallt elände. Vissa köpte lyxyacht, andra svalt ihjäl. Misstro till mänskligheten, hoppet är ute. Samtidigt började jag se att det var något som var galet med hela maskineriet och inte att människor var onda. Girigheten är ett symptom, inte en anledning. Så jag kom till slutsatsen att det kan vända, det kan bli bättre.

Varför sitta inne när allt hopp är ute

Allt jag gör har en påverkan så jag bestämde mig för att göra så positiv påverkan som möjligt. Vilket har lett mig till Höör och starten av Alla Höör Ihop och Tillsammansbloggen, en del av mitt arbete för en bättre värld. Jag vill inspirera andra till att förståelsen att vi faktiskt kan göra skillnad, även om det inte verkar eller känns så ibland. Men du gör skillnad, vare sig du vet det eller inte.

Vi behöver däremot en ny historia, något vi kan bygga något nytt på. Den story vi lever på idag håller inte ihop riktigt, vi tror inte på den längre. Den har spelat ut sin roll. Men det kommer jag mer till en annan gång.

I alla fall, hoppet är inte ute, det går inte åt helvete, världen är vacker, mänskligheten är bra för planeten. Så, ut och hoppa med mig! <3