Alternativen behöver bli mainstream

Vi lever i en märklig tid. Ser vi på nyheterna matas vi med bilder på krig och elände, hur allting verkar vara helt upp och ner, en värld full av hat och död. När vi umgås med våra nära och kära ser vi en helt annan del av världen, kärlek och relationer. Hur ska vi göra för att få världen till det stadie vi känner är kärleksfullt?

Runt om i världen finns det individer och grupper som gör saker som i mångas ögon ses som alternativa. Människor som odlar sin egen mat, lever i tiny houses, göra sina behov utedass och använder sig av alternativa behandlingsformer när inte vården räcker till. De flesta av dessa människor och grupper gör detta av helt andra anledningar än vad vi är uppfostrade och lärda att göra.

I vår kultur, det vi kallar det moderna samhället, är vi lärda att ta hand om oss själva, att alltid prestera som individ och de som inte hänger med hamnar helt enkelt efter. Vare sig det är människor, djur eller vår planet. Allt vi gör gör vi för oss själva. Men de som lever “alternativa” livsstilar då, varför gör de annorlunda? De gör det utav kärlek, och inte för att det är bäst för dem utan för att det är bäst för alla andra. Människor, djur och planeten.

Jämför med hur du behandlar ett barn. Du uppfostrar inte barnet på ett bra sätt för att det är bäst för Dig, du gör det med kärlek till barnet. Se världen på samma sätt. Var snäll mot planeten för att du älskar den, inte för att det är bäst för dig, var snäll mot de runt dig av samma anledning.

Hur känner du?

Och fundera på hur du känner för det system vi idag lever i. Hur känner du att ekonomin fungerar, teknologin, politiken? För ett antal år sen hade vi en tilltro till allt det där, teknologin kunde göra att vi slapp arbeta mindre, politiken skulle göra det bättre för alla. Jag kan erkänna att jag känner inte att det har lyckats och att fler börjar tappa tron på det. Det har liksom urholkats på något vis.

Och med tanke på hur vårt jordbruk ser ut idag behöver vi kolla på det som idag är alternativt men som för 100 år sen var helt normalt. Vi behöver visa respekt för jorden, med kärlek som grund. Alternativen behöver bli mainstream om vi ska klara denna kris.

Ställ om! En kurs i framtidstro

Den 20 augusti 2018 började en kurs på Holma folkhögskola, kursen hette Ställ om. Där satt 18 personer i ring och stirrade på varandra, blandade åldrar, från olika håll i Sverige och med olika perspektiv på världen. Några kände varandra, men de flesta var nya ansikten. Inte kunde någon av oss tro att det skulle bli så magiskt.

När det nu vid midvinter var dags att få kursintyget och säg hej då förstod jag hur mycket denna grupp har betytt för mig. Tårarna samlades i ögonen och en hel del snyftande blev det under dagen. Det har varit en fantastisk tid under dessa fyra månader.

Tillsammans odlar vi en bättre värld

En kurs i perspektiv
Kursen har letts av två härliga människor som kompletterat varandra på ett sätt man inte möter någon annanstans än just på såna här ställen. Holma är en plats där människor kan växa, utvecklas, stärkas. Nu låter jag som en säljare. Men jag har verkligen älskat denna tid och när jag nu ser tillbaka kan jag verkligen se hur mycket jag har lärt mig. Innehållet har varit så brett att det ibland känts förvirrande och jag har ibland inte förstått varför vi ska lära oss en viss sak. Men nu fattar jag, allt hänger ihop.

Allt från civil olydnad, anlägga kompost och svampodling till bokföring, affärsplan och friluftsliv. Jag är extremt tacksam för allt jag har lärt mig under kursen, både ren fakta men framförallt förhållningssätt till världen och alla i den. En kurs i perspektiv! Älskar att lära mig nya saker och denna kursen har gjort det på ett intensivt men ändå avslappnat vis. Bra jobbat!

Tack klassen
Tack till Chris, Hugo, Caroline, Magnus, Claudia, Carolina, Jonathan, Karin, Helene, Lina, Marcus, Rebecca, Karin, Shayenn, Helen, Nina, Mikala, Ellen och Ava! Ställ om 2018, vilken klass!

En klass med klass helt enkelt <3

Det jag känner nu, med infallsvinkeln jag hade före kursen, är att vi lever i en tid av experimenterande. Världen fungerar inte just nu, det är inget optimalt system som vi som civilisation använder oss av och i detta nu håller det på att ändras. Vi är många som vill skapa något bättre, men eftersom det inte finns något perfekt system att härma får vi helt enkelt prova oss fram. Det är det vi gör, hela tiden. Så länge vi gör det med omtanke för naturen, varandra och oss själva (vilket ändå är samma).

Vi ses i framtiden!

Måste jag odla för självförsörjning?

I många år har jag haft en romantisk dröm i mitt huvud, att bo på en plats där jag kan odla min egen mat, få det jag behöver direkt från gården. Jag har velat komma så nära självförsörjning som möjligt. Anledningen har bland annat varit att slippa vara beroende av detta system vi har skapat, ett system som ändå är på väg åt fel håll. Ett system där vi snart kan bli tvungna att ställa om till småbruk ändå. Det system jag tänker på är det konventionella jordbruket, med stora mono-odlingar beroende av maskiner som går på olja. Vi behöver tänka mer hållbart, lokalt. Men måste jag ägna mig åt odling?

I våras, tror det var i mars, började jag en kurs på Holma folkhögskola som fokuserade på grunderna i skogsträdgårdsodling. Och med min dröm i bakhuvudet kändes det alldeles utmärkt och precis i rätt tid. Jag har inte så mycket erfarenhet av odling sedan tidigare, så nu var det dags.

Kursen är väldigt intressant, den pågår fortfarande, och jag har lärt mig massor väldigt snabbt. Vi har tagit sticklingar, pratat om jord, nyttodjur, matlagning och mycket annat. Vid flera tillfällen har vi fått växter med oss hem som vi kunde ta hand om och få att leva vidare. Men jag har inte kommit igång med min odling. De stod länge på uteplatsen tills någon annan planterade dem.

Flera av de jag bor med odlar, vattnar och grejar hela tiden och jag, jag sitter vid datorn, är iväg och gör saker med andra människor och äter av det som odlas. Jag har världens möjlighet att verkligen vara med i odlingen, men jag gör det inte. Varför? Jo, jag har kommit på att jag har inget intresse av att engagera mig i att odla. Så enkelt är det.

Men har nu min dröm om självförsörjning spruckit? Inte enligt min mening. Visst jag bidrar inte så mycket till odlingen av maten, men jag hjälper till att äta upp den. Och om vi tänker på hur Ubuntu-filosofin är så är det så här det ska vara. Man ska bidra med sina talanger och kunskaper för allas bästa. Och min talang är inte odling, det är något annat. Vad det kan vara får vi diskutera i ett annat inlägg, det enda jag kan säg är att jag är…

en enkel man