Är det jämställt med endast kvinnor?

Ingen jämställdhet, diskriminering och sexism, det enda jämställda är att ha 50/50 är några av kommentarerna på Öland Roots Instagram efter sista artistsläppet för 2019. Festivalen har i år bestämt sig för att deras scener ska fyllas av artister där frontfigurerna är kvinnor, endast. Inga manliga frontfigurer bland hela listan finns med. Det har väckt känslor.

Har suttit och läst igenom kommentarerna och de flesta är positiva men andra är negativa till deras beslut. Det som slår mig är hur lätt vi ställs emot varandra. Öland Roots har för mig varit en festival där vi kan se förbi det, där reggaen får genomsyra, där vi alla förstår att vi är en, en kärlek. Men vi har en del kvar att arbeta på. Både kvinnor och män.

Jag kommer inte prisa Öland Roots för de gjort, men inte heller säg att det är fel. Det är ett statement mot det som ofta kallas patriarkatet, och det kan väl vara bra på ett sätt. Själv försöker jag se djupare än så. Det är inte att män har makten som ställer till problem, det är att vi idag inte vet hur det är att vara en man (inte jag heller). En människa är en människa, oavsett kön.

Personligen finns det flera manliga artister jag önskat se på Öland i år, män som är människor och sprider ett fantastiskt budskap om hur det är att vara just människa. Men jag vet att denna festival inte kommer ge upp efter i år och att de jag vill se kommer dyka upp en annan gång. Men detta året är det bara kvinnor där. Och även om det kommit män i listan är det inte säkert det varit de jag velat se, så.. Jag kommer åka till Öland Roots och lyssna på reggaens kärleksbudskap, utan att polarisera några åsikter om jämställdhet, feminism med mera.

Om du känner dig sårad för att det inte är några män i listan av artister, fundera på varför. Diskutera gärna med varandra i kommentarsfälten men gör det med kärlek för helheten som motiv och inte för att ha rätt för att höja ditt ego.

Läs Öland Roots inlägg om det hela – 2019 är frontfigurerna på Öland Roots scener kvinnor.

Reggae stöttar min resa

I många år nu har reggae varit det som strömmat ur min högtalare och hörlurar och det har stöttat och hjälpt mig många gånger. Det var inte så längesen jag på riktigt insåg hur viktigt det varit för mig. När jag lyssnar på reggae hör jag kärlek, ovillkorlig kärlek till människan och vad det innebär att vara människa. One love är något återkommande inom reggae och det rimmar så fint med hur jag tänker och känner, en kärlek.

one love text

Jag lyssnar och har mestadels lyssnat på svensk reggae, det känns på något sätt närmare mitt hjärta och det har att göra med texterna. Texterna innebär så otroligt mycket för mig och eftersom svenska är mitt modersmål är det också det språk jag emotionellt känner mest med, även om jag kan bli rörd av texter på engelska också.

Foto: Michael Lind

Som ni kan läsa i mina första inlägg på denna blogg har jag gjort en personlig resa och mycket av det har hänt de senaste 10 åren. Mina tankar om världen, om mig själv, vem jag är med mera har stöttats av texterna inom svensk reggae. Och det bara växer. Ju bättre jag känner mig själv och min syn på världen, desto mer talar texterna till mig.

Det finns en lösning på all världens problem, en gemensam syn på människor som grundar sig i just kärlek. En insikt om att vi alla är en och samma även om vi är olika. Och finns det någon mer genre som handlar så mycket om kärlek som reggae gör? Inte kärlek mellan ett par människor, utan kärlek till ALLA människor. Det passar så bra med Ubuntu Movements tankar och det arbete jag nu gör med Alla Höör Ihop, kärlek till alla.

Foto: Michael Lind

Så jag kommer fortsätta kämpa med att förändra världen och reggaen kommer finnas vid min sida hela vägen, och det är jag väldigt tacksam för. Tack! Denna blogg kommer inspireras av reggae även i framtiden. Namnet En enkel man till exempel kommer från låten Enkel man med Kultiration och Kapten Röd. Tillsammans med reggae ökar vi vår medvetenhet!

Tack till er!