Pusselbitar faller på plats

11 juli drog det igång, Öland Roots 2018. Mycket har hänt sedan förra festivalen, särskilt på ett personligt plan. Jag såg fram emot festivalen men hade också en annorlunda känsla gentemot tidigare år. Detta året hade jag inget som helst sug efter att festa, ville inte dricka ens en öl. Och jag kände det på mig redan innan, att det skulle bli en nykter festival. Befann mig också på ett annat plan i livet och hade andra insikter om mig själv och mycket annat.

Härvaro på Öland Roots 2018

Tidigare i år sa jag, både till mig själv och andra, att detta året skulle bli speciellt, ett år att komma ihåg. Jag kände det på mig men kunde inte veta mer än så. Visst, jag flyttade till Höör med en vision och det var troligen en del av känslan. Men det har blivit mycket djupare än så och det känns helt fantastiskt. Under våren har människor kommit in i mitt liv vid rätt tillfälle, saker har hänt och dykt upp när det skulle. Det har verkligen flutit på som ett vatten. Det känns verkligen som jag är på rätt väg.

För varje dag som går känner jag mig mer och mer förälskad i livet och kan verkligen se det vackra i det. Därför har jag inte känt något sug efter att berusa mig, med något. Då hade jag ju missat livet med klarhet. Så känns det. Och under Öland Roots fick jag verkligen uppleva det. Har aldrig varit så hög på festivalen någon gång, men ändå helt nykter. Jag kunde verkligen känna kärleken från festivalen, från besökarna, artisterna, arrangörerna, musiken, jorden. När man stod bland dammet på spelningarna stod man i ett hav av kärlek.

Fick kontakt med människor på ett annat sätt, umgicks på ett annat sätt. Jag var med samma personer som tidigare år men även med andra, där fanns fler världar fast känslan av samhörighet var enorm. Allt hör ihop.

Nu fortsätter livet och jag minns festivalen som något vackert, ser framåt för nästa upplevelse men lever här, nu. I varje ögonblick händer livet och jag försöker verkligen leva i nuet och ta vara på ögonblicken.

Tack!

Samskapande på Öland Roots

I förra veckan befann jag mig tillsammans med några tusen andra vid Stora Frö, en mysig liten by på Öland mellan Mörbylånga och Färjestaden. Där mellan tallarna skapas varje år en festival med fokus på reggae och reggaens budskap, kärlek! Den drivs inte med intresse av pengar, den drivs av ett intresse att skapa något vackert tillsammans och för 15:e året i rad lyckades de i sitt samskapande och på ön skapades magi.

Bästa festivalen

Detta var mitt fjärde år på festivalen och personligen var det bästa festivalen jag varit på. Det hela började med att jag i vintras hade lite osäker ekonomi och bestämde mig för att anmäla mig som funktionär. Vilket kändes bra av ett annat skäl också, jag kunde få möjlighet att ge tillbaka för de åren jag haft där tidigare. Och wow, så roligt det var! Blev upprymd av att se alla dessa eldsjälar skapa något tillsammans. Se dem arbeta från morgon till kväll utan att gnälla det minsta. Förutom över hur trötta de var ibland, vilket är helt okej.

Artisterna bjöd på allt de kunde och levererade den ena fantastiska showen efter den andra. Gästartisterna avlöste varandra, överraskade publiken, fick oss att skratta, gråta, dansa av glädje. Många av artisterna hänger på festivalen för mer än sin spelning och är med både publiken och arrangörerna. Det känns som en enda stor familj! Öland Roots-familjen.

Det har varit torrt i hela landet ett tag och det märktes verkligen. Även om det brukar vara dammigt har jag aldrig sett det som i år, det märktes när folk dansade hur hela området täcktes av det bruna dammet. Tälten ändrade färg och kamouflerade sig bra i tallskogen, fötterna var aldrig rena och dreadsen gjorde vattnet brunt när det var dags för hemkomstduschen. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så betyder reggae något speciellt för mig personligen och detta året kunde jag verkligen känna det.

 

Drivs ideellt

Öland Roots drivs som sagt utan vinstintresse och de har ett par anställda på några få procent för att driva runt vissa tidskrävande göromål. Resten av engagemanget kommer inte från girighet, det kommer från hjärtat. Det är sånt som gör festivalen speciell. Det märks så tydligt när hjärtat ligger bakom en handling. Många anmäler sig som funktionärer till festivalen, vissa vill bara få komma in gratis, andra vill bara bidra men de flesta vill både och. Efter jag gjort de passen jag blivit tilldelad ville jag gärna göra mer och det gjorde jag också. Det var verkligen roligt att hjälpa till, att bidra till att festivalen fungerade, vara delaktiv i något samskapande. Det är så vi bör arbeta i framtiden, med vårt hjärta och våra naturliga talanger och kunskaper. Jag kommer utan tvekan anmäla mig som funktionär nästa år också!

Tack Öland Roots!