Hoppet finns kvar, och det växer

När jag var 23 år gammal gjorde jag min första tatuering. Under en tid hade jag varit sugen på att skaffa en, tyckte det var snyggt och min dåvarande sambo hade några stycken som var snygga på henne. Så tänkte det hade säkert passat på mig. Däremot ville jag kunna stå för det som visade sig på min kropp så funderade länge, länge. Till slut landade det i ett ankare, en symbol för hoppet.

På den tiden kunde jag känna att hoppet var något jag inte skulle förlora, alltså något jag kunde stå för livet ut. Och det är väl ett klassiskt uttryck, hoppet är det sista som överger en.

Men, hoppet för vad? Det förändras säkert utefter vart tiden går men vissa saker håller nog i sig. Hoppet om att vi som mänsklighet kan bättre, att jorden kommer bli en mer rättvis och kärleksfull plats. Det är något jag haft hopp om länge och just nu är jag i en period där det bara växer.

Kunskapens frukt, gåva från läraren första dagen på kursen.

När jag i måndags började en ny kurs på Holma Folkhögskola satt jag återigen i ett rum fullt med människor beredda på att göra världen lite bättre. Både för sig själva men också för andra. Nästan dagligen kommer jag i kontakt med människor som arbetar för en bättre värld på olika sätt, det gör att mitt hopp växer.

Tack till alla er som ger mig hopp, både nu och tidigare i livet!

Pusselbitar faller på plats

11 juli drog det igång, Öland Roots 2018. Mycket har hänt sedan förra festivalen, särskilt på ett personligt plan. Jag såg fram emot festivalen men hade också en annorlunda känsla gentemot tidigare år. Detta året hade jag inget som helst sug efter att festa, ville inte dricka ens en öl. Och jag kände det på mig redan innan, att det skulle bli en nykter festival. Befann mig också på ett annat plan i livet och hade andra insikter om mig själv och mycket annat.

Härvaro på Öland Roots 2018

Tidigare i år sa jag, både till mig själv och andra, att detta året skulle bli speciellt, ett år att komma ihåg. Jag kände det på mig men kunde inte veta mer än så. Visst, jag flyttade till Höör med en vision och det var troligen en del av känslan. Men det har blivit mycket djupare än så och det känns helt fantastiskt. Under våren har människor kommit in i mitt liv vid rätt tillfälle, saker har hänt och dykt upp när det skulle. Det har verkligen flutit på som ett vatten. Det känns verkligen som jag är på rätt väg.

För varje dag som går känner jag mig mer och mer förälskad i livet och kan verkligen se det vackra i det. Därför har jag inte känt något sug efter att berusa mig, med något. Då hade jag ju missat livet med klarhet. Så känns det. Och under Öland Roots fick jag verkligen uppleva det. Har aldrig varit så hög på festivalen någon gång, men ändå helt nykter. Jag kunde verkligen känna kärleken från festivalen, från besökarna, artisterna, arrangörerna, musiken, jorden. När man stod bland dammet på spelningarna stod man i ett hav av kärlek.

Fick kontakt med människor på ett annat sätt, umgicks på ett annat sätt. Jag var med samma personer som tidigare år men även med andra, där fanns fler världar fast känslan av samhörighet var enorm. Allt hör ihop.

Nu fortsätter livet och jag minns festivalen som något vackert, ser framåt för nästa upplevelse men lever här, nu. I varje ögonblick händer livet och jag försöker verkligen leva i nuet och ta vara på ögonblicken.

Tack!

Reggae stöttar min resa

I många år nu har reggae varit det som strömmat ur min högtalare och hörlurar och det har stöttat och hjälpt mig många gånger. Det var inte så längesen jag på riktigt insåg hur viktigt det varit för mig. När jag lyssnar på reggae hör jag kärlek, ovillkorlig kärlek till människan och vad det innebär att vara människa. One love är något återkommande inom reggae och det rimmar så fint med hur jag tänker och känner, en kärlek.

one love text

Jag lyssnar och har mestadels lyssnat på svensk reggae, det känns på något sätt närmare mitt hjärta och det har att göra med texterna. Texterna innebär så otroligt mycket för mig och eftersom svenska är mitt modersmål är det också det språk jag emotionellt känner mest med, även om jag kan bli rörd av texter på engelska också.

Foto: Michael Lind

Som ni kan läsa i mina första inlägg på denna blogg har jag gjort en personlig resa och mycket av det har hänt de senaste 10 åren. Mina tankar om världen, om mig själv, vem jag är med mera har stöttats av texterna inom svensk reggae. Och det bara växer. Ju bättre jag känner mig själv och min syn på världen, desto mer talar texterna till mig.

Det finns en lösning på all världens problem, en gemensam syn på människor som grundar sig i just kärlek. En insikt om att vi alla är en och samma även om vi är olika. Och finns det någon mer genre som handlar så mycket om kärlek som reggae gör? Inte kärlek mellan ett par människor, utan kärlek till ALLA människor. Det passar så bra med Ubuntu Movements tankar och det arbete jag nu gör med Alla Höör Ihop, kärlek till alla.

Foto: Michael Lind

Så jag kommer fortsätta kämpa med att förändra världen och reggaen kommer finnas vid min sida hela vägen, och det är jag väldigt tacksam för. Tack! Denna blogg kommer inspireras av reggae även i framtiden. Namnet En enkel man till exempel kommer från låten Enkel man med Kultiration och Kapten Röd. Tillsammans med reggae ökar vi vår medvetenhet!

Tack till er!