Ställ om! En kurs i framtidstro

Den 20 augusti 2018 började en kurs på Holma folkhögskola, kursen hette Ställ om. Där satt 18 personer i ring och stirrade på varandra, blandade åldrar, från olika håll i Sverige och med olika perspektiv på världen. Några kände varandra, men de flesta var nya ansikten. Inte kunde någon av oss tro att det skulle bli så magiskt.

När det nu vid midvinter var dags att få kursintyget och säg hej då förstod jag hur mycket denna grupp har betytt för mig. Tårarna samlades i ögonen och en hel del snyftande blev det under dagen. Det har varit en fantastisk tid under dessa fyra månader.

Tillsammans odlar vi en bättre värld

En kurs i perspektiv
Kursen har letts av två härliga människor som kompletterat varandra på ett sätt man inte möter någon annanstans än just på såna här ställen. Holma är en plats där människor kan växa, utvecklas, stärkas. Nu låter jag som en säljare. Men jag har verkligen älskat denna tid och när jag nu ser tillbaka kan jag verkligen se hur mycket jag har lärt mig. Innehållet har varit så brett att det ibland känts förvirrande och jag har ibland inte förstått varför vi ska lära oss en viss sak. Men nu fattar jag, allt hänger ihop.

Allt från civil olydnad, anlägga kompost och svampodling till bokföring, affärsplan och friluftsliv. Jag är extremt tacksam för allt jag har lärt mig under kursen, både ren fakta men framförallt förhållningssätt till världen och alla i den. En kurs i perspektiv! Älskar att lära mig nya saker och denna kursen har gjort det på ett intensivt men ändå avslappnat vis. Bra jobbat!

Tack klassen
Tack till Chris, Hugo, Caroline, Magnus, Claudia, Carolina, Jonathan, Karin, Helene, Lina, Marcus, Rebecca, Karin, Shayenn, Helen, Nina, Mikala, Ellen och Ava! Ställ om 2018, vilken klass!

En klass med klass helt enkelt <3

Det jag känner nu, med infallsvinkeln jag hade före kursen, är att vi lever i en tid av experimenterande. Världen fungerar inte just nu, det är inget optimalt system som vi som civilisation använder oss av och i detta nu håller det på att ändras. Vi är många som vill skapa något bättre, men eftersom det inte finns något perfekt system att härma får vi helt enkelt prova oss fram. Det är det vi gör, hela tiden. Så länge vi gör det med omtanke för naturen, varandra och oss själva (vilket ändå är samma).

Vi ses i framtiden!

En enkel man – Nu även på Youtube

Nu har jag även fått för mig att jag ska ha en Youtube-kanal. Har gjort lite videos till Alla Höör Ihop den senaste tiden och kommit på att det var roligt. Samtidigt har jag ju saker jag vill säga och sprida och videos är alltid uppskattat. Jag gillar videos men tycker också om text så kommer därför blanda mitt bloggande här med videos. Spännande att se vilket som kommer ta mest av min tid 😉

In och prenumerera på min kanal nu!

PS. Är jag en influencer nu? Eller måste man ha utbildning för det?

Take a break

Jag älskar att gå på toaletten hemma hos min vän Lena. För när jag sätter mig där får jag en påminnelse hur enkelt det kan vara att take a break. Inte bara enkelt, utan roligt också. Fast det hänger kanske lite ihop? Se på bilden så förstår du vad jag pratar om. Det är viktigt att stanna upp ibland, vara här och nu. Och för vissa passar inte vanlig, sittande meditation utan de behöver något annat. Kanske du är en av dem?

Se på bilden, ta inspiration och för in minst en extra paus i din dag redan nu!

Livets bubbla

I förra veckan fick jag insikten att jag lever mitt liv i en bubbla och är helt övertygad om att vi alla gör det på olika nivåer. Sen jag flyttade till Höör har jag omgivits av personer som har förstått att vi håller på att behandla vår planet som en soptipp. De flesta vet om det, hoppas jag, men vad vi gör åt det varierar kraftigt. Jag känner personer som odlar det mesta de äter, lever helt off grid utan inkopplat vatten, avlopp och el och nästan tar mer koldioxid från luften än vad de släpper ut och sen känner jag personer som äger flera bilar, storbilds-tv och flyger till andra länder.

Det är lite olika världar kan man säga, och däremellan står jag och hoppar från bubbla till bubbla. Jag försöker hela tiden öka min egen medvetenhet om vad min påverkan på miljön, andra människor och mitt eget liv gör för skillnad. Den enda konstanten är förändring så jag jobbar hela tiden med personlig förändring. Och eftersom jag tagit många steg kan det bli starkt när jag blir påmind om den andra världen. Vilket var det som skedde förra veckan när jag hälsade på hemma i Blekinge.

Pizza och häng framför teven med Idol och nyheterna är inte något jag gör längre. Det var mycket trevligt att få umgås och prata men det var teven som fick mig att känna obehag. Dels så känns det fel att tävla i musik, det är inte det musik handlar om för mig, men framförallt slogs jag av reklamen. Konsumera mera är något som människor fortfarande lever efter. Fortfarande handlar det om att handla, handla och handla i vår värld, för vi lever i en tro om att vi måste ha tillväxt för att må bra som samhälle. Även tron om att fler saker är lika med personlig utveckling gör att vi konsumerar mer än någonsin i Sverige, trots prat om klimat.

Så, min nuvarande bubbla består av personer som varje dag arbetar för en bättre miljö och framtid för vår planet, jag träffar såna varje dag. Det får mig att känna hopp om framtiden och gör mig upprymd men när jag sen nås av reklamen kan jag bli lite nedslagen. Det biter inte så länge på mig dock, för jag vet att min bubbla kommer vinna över tillväxten!

Måste jag odla för självförsörjning?

I många år har jag haft en romantisk dröm i mitt huvud, att bo på en plats där jag kan odla min egen mat, få det jag behöver direkt från gården. Jag har velat komma så nära självförsörjning som möjligt. Anledningen har bland annat varit att slippa vara beroende av detta system vi har skapat, ett system som ändå är på väg åt fel håll. Ett system där vi snart kan bli tvungna att ställa om till småbruk ändå. Det system jag tänker på är det konventionella jordbruket, med stora mono-odlingar beroende av maskiner som går på olja. Vi behöver tänka mer hållbart, lokalt. Men måste jag ägna mig åt odling?

I våras, tror det var i mars, började jag en kurs på Holma folkhögskola som fokuserade på grunderna i skogsträdgårdsodling. Och med min dröm i bakhuvudet kändes det alldeles utmärkt och precis i rätt tid. Jag har inte så mycket erfarenhet av odling sedan tidigare, så nu var det dags.

Kursen är väldigt intressant, den pågår fortfarande, och jag har lärt mig massor väldigt snabbt. Vi har tagit sticklingar, pratat om jord, nyttodjur, matlagning och mycket annat. Vid flera tillfällen har vi fått växter med oss hem som vi kunde ta hand om och få att leva vidare. Men jag har inte kommit igång med min odling. De stod länge på uteplatsen tills någon annan planterade dem.

Flera av de jag bor med odlar, vattnar och grejar hela tiden och jag, jag sitter vid datorn, är iväg och gör saker med andra människor och äter av det som odlas. Jag har världens möjlighet att verkligen vara med i odlingen, men jag gör det inte. Varför? Jo, jag har kommit på att jag har inget intresse av att engagera mig i att odla. Så enkelt är det.

Men har nu min dröm om självförsörjning spruckit? Inte enligt min mening. Visst jag bidrar inte så mycket till odlingen av maten, men jag hjälper till att äta upp den. Och om vi tänker på hur Ubuntu-filosofin är så är det så här det ska vara. Man ska bidra med sina talanger och kunskaper för allas bästa. Och min talang är inte odling, det är något annat. Vad det kan vara får vi diskutera i ett annat inlägg, det enda jag kan säg är att jag är…

en enkel man

Du förändrar världen & Jordnära

Ofta när någon frågar vad jag gör eller ska göra så säger jag att jag ska vara med och förändra världen. Tillbaka brukar jag få ett leende eller ett skratt.

I helgen var jag på en permakultur-festival som hette Jordnära och utspelade sig utanför Lund, rättare sagt Knästorp. Det var en mycket mysig festival full med underbara människor som också vill vara med och förändra världen. Jag log när jag såg dem, men på ett annat sätt än folk brukar le åt mig.

Hela festivalen hade i tanken att ingenting skulle gå till spillo, zero-waste, och samtidigt zero-budget. Hela helgen kostade mig 250:- och då ingick allt, till och med maten. Hur kan det gå ihop? Dels så räknade de nog inte med någon vinst, dels så arbetade alla tillsammans för att skapa festivalen. Man hjälpte till att bygga upp, laga maten, riva ner, hämta vatten och allt annat som behövdes göras.

Hur tar man då vara på allting? Först ska man såklart sortera skräpet, men sen är det ju även annat avfall som till exempel kiss och bajs som behöver tas om hand. Det hade de också en lösning på, kissade gjorde man på halmbalar som på bilden ovan (eller på en hög med halm och gödsel om man kunde ståkissa), bajsade gjorde man i ett hål i marken och öste sen en skopa sågspån över. Luktade mycket fräschare än en bajamaja och så kommer det till användning. Halmen sprids ut där det ska odlas något, bajshålen fylls igen och så skulle de plantera träd ovanpå.

Så vad ville jag säga med detta nu då? Jo just det, förändra världen. Det låter som en svår uppgift när man säger det, världen är stor. Men det behöver inte vara så krångligt om vi bara börjar samarbeta och tänka igenom vad vi egentligen sysslar med, varje dag. För om vi tar genomtänkta beslut utefter den möjlighet vi har i vår vardag så kan vi göra stor skillnad. Tänk på hur och vad du konsumerar, tänk på hur du hanterar ditt avfall och ditt skräp, tänk på hur du bemöter andra människor.

DU är med och förändrar världen varje dag!

Du kan inte ändra på någon annan

Förr brukade jag säga “jag förstår inte hur man kan köpa en ny bil och välja en som går på fossilt bränsle”, hade då miljön i tanken. Det kändes självklart att elbilar var det som var det absolut bästa ur miljösynpunkt. Även när mina nära och kära sa att tillverkningen av batterierna ofta är väldigt resurskrävande och ingen vidare för miljön försvarade jag elbilarna. Och det är ju klassiskt, man lyssnar inte alltid på dem som står en närmast.

Så var det en tid och jag funderade själv på att skaffa en elbil via privatleasing men det blev aldrig så, vilket nu känns bra. Har på senare tid insett att elbilarna inte är den perfekta lösningen även om de direkt inte har några utsläpp. Dels ur miljösynpunkt med tillverkning av batterier men även ur hälsosynpunkt. Elbilar använder en stor mängd el och alla elektriska apparater sänder ut strålning (EMF) åt alla håll och den strålningen påverkar oss mer än vad tillverkarna vill erkänna.

Att ändra uppfattning kan ibland vara svårt, och att bli tillsagd vad som är “rätt” kan kännas jobbigt och göra att man inte vill ta det till sig. Det går lättare när man själv kommer till insikt på egen hand, antingen via erfarenhet eller själv har läst eller hört det från flera håll och källor.

Att få någon att ändra sig är omöjligt, det går inte att övertala någon att tycka eller inse som en själv. Däremot kan man så frön så att de får en tankeställare och kanske ändrar perspektivet bara lite grand. Det kan leda till att de senare kan komma till en insikt själva. Man kan bara ändra på sig själv.

Så kom ihåg det, den enda som kan ändra på dig är du, den enda som kan ändra på din situation är du, vare sig du gör det själv eller med andra börjar det med dig!

Jordbruk i framtiden

I mars påbörjade jag en kurs som heter Skogsträdgård introduktion och handlar om hur man kan odla i en så kallad skogsträdgård. Det fick mig att vilja skriva lite om hur jordbruket idag ser ut och hur det kan komma att se ut i framtiden.

Det jordbruk vi har idag och har haft ganska länge är väldigt energikrävande. Vi har stora öppna fält med en gröda i taget som vi varje år behöver så igen vilket betyder att varje år måste stora resurser läggas på sådd och skörd och en del arbete där emellan.

Sedan vi började använda olja har produktionen ökat och effektiviserats och det småskaliga jordbruket har försvunnit mer och mer. Monokulturen med samma gröda på stora ytor har växt mycket. Det resulterar i utarmade jordar och mindre näringsrika produkter, mindre biologisk mångfald bland växter vilket påverkar många djur och insekter negativt.

Eftersom att konsumtionen ser ut som den gör producerar vi också mycket mer mat än vi använder och en stor del slängs. Energikrävande framtställning och mycket mat slängs. Hmm, känns som något är galet här.

Vi borde återgå till det småskaliga jordbruket igen och det känns som att fler och fler börjar förstå det. Reko-ringar, initiativ till gemensamma odlingar och kolonilotter med mera. Det känns bra att folk börjar inse men jag är tveksam det kommer gå tillräckligt fort att ställa om. En annan sak vi borde göra är att sätta igång skogsträdgårdar runt om i samhällena, en plats dit folk kan gå och plocka sin mat utan kostnad.

En skogsträdgård, när den väl är anlagd, kräver väldigt lite arbete. Det som tar mest energi är skörden, men om folk själva plockar det de vill ha löser det sig. Tillgång till gratis mat och samtidigt en promenad i skogen, kan det bli bättre. Också ett sätt för barn och vuxna att lära sig vad maten kommer ifrån, en kunskap som glömts bort de senaste decennierna.

Ännu bättre hade det varit om vi i samhället arbetat efter Ubuntu-konceptet då alla invånare har möjlighet att hjälpa till i odlingarna, lära sig mer och få gratis mat tillbaka. Tänk dig att du 3 timmar varje vecka arbetar i en odling och som tack får du gratis mat till dig och din familj. Låter som en bra deal tycker jag. Inte nog med att du får mat från den odling du arbetar i, du får också från de andra projekten i kommunen, kanske är det gratis bröd från bageriet.