Ja då var det dags att börja blogga igen. Det har hamnat lite efter och nu har jag kommit på varför. Jag har fokuserat för mycket på att leverera bra innehåll, funderat på vad du som läser ska tycka, rädd för att säga nåt fel. För en gång på nätet, alltid på nätet. Och visst är det sant, men jag tror ju att man är den man är just nu, i nästa ögonblick är man någon annan.
Personlig utveckling sker hela tiden och vad jag skriver här är hur jag tänker och känner just nu. Om en månad tänker jag helt annorlunda och då får jag ju skriva om det. Så, nu kommer jag helt enkelt skriva lite fler inlägg och så får det bli som det blir. Gillar du det? Säg gärna till. Gillar du det inte? Säg gärna till. Är alltid öppen för diskussion och ifrågasättande.
Nu börjar vi
Så nu kommer jag köra på! Glöm inte att kolla in min Youtube-kanal och snart släpps nytt på Tillsammansbloggen också. Mitt arbete i Alla Höör Ihop kommer också fortsätta och jag ser verkligen fram emot vad vi kommer skapa där. Har också blivit en del av Gaia Center här i Höör, får se vad som kommer skapas där.
Den 20 augusti 2018 började en kurs på Holma folkhögskola, kursen hette Ställ om. Där satt 18 personer i ring och stirrade på varandra, blandade åldrar, från olika håll i Sverige och med olika perspektiv på världen. Några kände varandra, men de flesta var nya ansikten. Inte kunde någon av oss tro att det skulle bli så magiskt.
När det nu vid midvinter var dags att få kursintyget och säg hej då förstod jag hur mycket denna grupp har betytt för mig. Tårarna samlades i ögonen och en hel del snyftande blev det under dagen. Det har varit en fantastisk tid under dessa fyra månader.
Tillsammans odlar vi en bättre värld
En kurs i perspektiv Kursen har letts av två härliga människor som kompletterat varandra på ett sätt man inte möter någon annanstans än just på såna här ställen. Holma är en plats där människor kan växa, utvecklas, stärkas. Nu låter jag som en säljare. Men jag har verkligen älskat denna tid och när jag nu ser tillbaka kan jag verkligen se hur mycket jag har lärt mig. Innehållet har varit så brett att det ibland känts förvirrande och jag har ibland inte förstått varför vi ska lära oss en viss sak. Men nu fattar jag, allt hänger ihop.
Allt från civil olydnad, anlägga kompost och svampodling till bokföring, affärsplan och friluftsliv. Jag är extremt tacksam för allt jag har lärt mig under kursen, både ren fakta men framförallt förhållningssätt till världen och alla i den. En kurs i perspektiv! Älskar att lära mig nya saker och denna kursen har gjort det på ett intensivt men ändå avslappnat vis. Bra jobbat!
Tack klassen Tack till Chris, Hugo, Caroline, Magnus, Claudia, Carolina, Jonathan, Karin, Helene, Lina, Marcus, Rebecca, Karin, Shayenn, Helen, Nina, Mikala, Ellen och Ava! Ställ om 2018, vilken klass!
En klass med klass helt enkelt <3
Det jag känner nu, med infallsvinkeln jag hade före kursen, är att vi lever i en tid av experimenterande. Världen fungerar inte just nu, det är inget optimalt system som vi som civilisation använder oss av och i detta nu håller det på att ändras. Vi är många som vill skapa något bättre, men eftersom det inte finns något perfekt system att härma får vi helt enkelt prova oss fram. Det är det vi gör, hela tiden. Så länge vi gör det med omtanke för naturen, varandra och oss själva (vilket ändå är samma).
Nu har jag även fått för mig att jag ska ha en Youtube-kanal. Har gjort lite videos till Alla Höör Ihop den senaste tiden och kommit på att det var roligt. Samtidigt har jag ju saker jag vill säga och sprida och videos är alltid uppskattat. Jag gillar videos men tycker också om text så kommer därför blanda mitt bloggande här med videos. Spännande att se vilket som kommer ta mest av min tid 😉
I januari detta året flyttade jag till Höör med en vision men utan att ha en aning om hur livet skulle se ut. Jag letar fortfarande efter vad jag ska göra med mitt liv, på ett sätt. I detta nu är jag i ett läge där jag följer med och gör det som känns bra men jag letar ändå hela tiden efter den röda tråden för att hålla mig i rätt riktning. Det är inte första gången jag bor i Skåne men inte trodde jag att jag skulle hamna i en liten håla som Höör. Men jag känner mig väldigt hemma och jag kan nu förstå varför jag drogs hit.
Mitt arbete går ut på att bygga något nytt, något som grundar sig på människor och deras talanger och kunskaper istället för pengar, byråkrati och formulär. I det arbetet ingår det att hitta nya vägar för vi behöver blanda gammal kunskap med nya sätt att tänka. Då kan vi på ett bra sätt kan göra en övergång från det vi har idag till det nya. Det är ett väldigt spännande arbete och nätverkandet är en stor del i det.
Genom föreningen, Holma folkhögskola och omställningsnätverket känns det som nätverket växer hela tiden och det närmar sig en bra start för framtiden, om den inte redan har startat. Höör har något speciellt hos sig men jag vet inte om alla känner till det, vet inte vad det är heller. Men här finns mängder av underbara människor som är fulla av kärlek och vill bygga en bra framtid för alla, utan dömande.
Så, jag fortsätter jaga den röda tråden och vad jag ska göra. Under tiden kommer jag fortsätta skriva om det. Kanske till och med spela in videos framöver men framförallt kommer jag fortsätta mitt arbete för allas framtid. Följa mitt hjärta. Men det kan jag inte göra ensam, så häng på vetja!
Ibland är inte vägen tydlig, så kom ihåg din riktning när du väl hittat den!
Hur ofta gör du en viss sak för att andra ska tycka något om dig? Tänk efter, svara ärligt. Jag kommer ibland på mig själv efter jag sagt eller gjort en viss sak. Undrande står jag där, frågar mig själv varför.
Det känns som att vi redan tidigt får lära oss att vi ska prestera för att vi ska vara till nytta för samhället, vi bedöms för vad vi gör och säger. När sådana krav kommer tidigt i livet bär vi det med oss länge utan att ifrågasätta det. Men samtidigt blir man tillsagd att skita i vad andra tycker. Allt tycks säga emot vartannat och det är inte konstigt att förvirringen blir stor när man försöker ta reda på vem man är.
Om du som läser detta nu känner igen dig, att du ibland kommer på dig själv att styra ditt handlande och tänkande efter vad andra ska tycka om dig, så ska jag säg en sak. Jag tycker det låter fel att skita i vad andra tycker. Det är bättre att se det som att det inte har med dig att göra. Det är du som har ansvar för dina handlingar och dina tankar, likadant är det för alla andra. De får ta ansvar för sina tankar och handlingar. What other people think of you is non of your business.
Blanda inte ihop detta med sköt dig själv och skit i andra vilket jag tycker låter fruktansvärt. Men du kan inte ta ansvar för vad andra gör. Du kan heller aldrig förändra någon annan, ingen kan förändra dig. Det är bara en själv som har den makten, och det ansvaret. Så bli mer medveten om dig själv innan du dömer eller tar ansvar för vad någon annan gör eller tänker.
Fira dig själv varje gång du går ett steg extra, stora som små. Foto: Carolina Hellrup
I helgen var det konferens i Malmö, en konferens om hur vi ska göra för att säkra vår arts framtid här på planeten. Konferensen handlade om omställning, därav Omställningskonferensen. Men vad betyder egentligen omställning och vad gjorde vi på konferensen? Ska försöka ge dig en bra bild även du inte var där.
Vad är omställning?
Det kan vara bra att börja med vad omställning egentligen innebär även om det är en komplex fråga. Komplex är den för det kan betyda olika för olika människor, men om vi förenklar det om att vi behöver som mänsklighet göra en omställning för sättet vi idag lever och styr vår värld inte håller längre. Det är hållbarhet på riktigt kan man säga. Det handlar om hur vi producerar vår mat, hur vi bygger våra hus, vad vi gör med vårt avfall, hur vi transporterar oss själva och varor men framförallt hur vi är som människor.
Det pratas om inre och yttre omställning där yttre omställning är sånt vi kan ta på som till exempel ekologisk mat, hållbart byggmaterial, användning av fossila bränslen och andra former av energi. Den inre omställningen handlar mer om oss själva och hur vi gör inom oss själva, där känner jag personligen är det viktigaste arbetet. Om vi inte inom oss vet varför vi ska ställa om så kommer det inte hända något.
Sånt pratade vi om i helgen!
Omställningskonferensen
Konferensen började i fredags med boksläpp, filmvisning och mingel vilket var trevligt men jag stannade inte så länge. Lördagen började tidigt på morgonen, redan klockan 9 skulle vi vara på plats och jag var sen i säng först efter midnatt. Men vilken dag det blev, med trevliga möten och inspiration från många håll. Fick nya kontakter från hela landet och mycket god mat från bland annat Yallatrappan och Omväxling.
Eftermiddagen fylldes av workshop med olika ämnen och vi höll själva i en, jag och min klass från Holma folkhögskola, den kallade vi för När det skiter sig och handlade om hur man ska göra när det skiter sig i vardagen. Det var roligt att hålla i det, nya erfarenheter. På kvällen var det trerätters middag, många skratt, kvad-dans och till slut fick jag micken och möjlighet att gå upp på scenen för att berätta lite om Alla Höör Ihop och vad vi har på gång. Också en utmaning när det känns som att kroppen darrar som asplöv och alla bara tittar på en, men det gick bra.
Söndagen fylldes också av workshops och mycket andra givande aktiviteter. Men efter lunch var jag helt väck och kände att det var dags att ta sig hemåt, vilket jag också gjorde. Tack till alla som var där och gjorde en fin helg i Malmö. Vissa av oss kommer snart höras igen, vi andra syns väl nästa år.
När jag var 23 år gammal gjorde jag min första tatuering. Under en tid hade jag varit sugen på att skaffa en, tyckte det var snyggt och min dåvarande sambo hade några stycken som var snygga på henne. Så tänkte det hade säkert passat på mig. Däremot ville jag kunna stå för det som visade sig på min kropp så funderade länge, länge. Till slut landade det i ett ankare, en symbol för hoppet.
På den tiden kunde jag känna att hoppet var något jag inte skulle förlora, alltså något jag kunde stå för livet ut. Och det är väl ett klassiskt uttryck, hoppet är det sista som överger en.
Men, hoppet för vad? Det förändras säkert utefter vart tiden går men vissa saker håller nog i sig. Hoppet om att vi som mänsklighet kan bättre, att jorden kommer bli en mer rättvis och kärleksfull plats. Det är något jag haft hopp om länge och just nu är jag i en period där det bara växer.
Kunskapens frukt, gåva från läraren första dagen på kursen.
När jag i måndags började en ny kurs på Holma Folkhögskola satt jag återigen i ett rum fullt med människor beredda på att göra världen lite bättre. Både för sig själva men också för andra. Nästan dagligen kommer jag i kontakt med människor som arbetar för en bättre värld på olika sätt, det gör att mitt hopp växer.
Tack till alla er som ger mig hopp, både nu och tidigare i livet!
För ett tag sen, ja ungefär en månad sen bestämde jag och Johanna oss för att starta en podcast. Vi är båda två på en plats i livet där vi vill göra något för att förändra världen, och vi är egentligen redan igång. Men vi kände att dessa historier behövde synliggöras mer så vi kommer sprida massor av positiva historier tillsammans.
Vi har också en twist på podden, vi vill bygga broar mellan olika världar, olika grupper i samhället. Det finns många överallt som dagligen arbetar för att göra världen till en bättre plats, men de känner inte till varandra. Istället för att fokusera på olikheterna och problemen vill vi fokusera på likheterna och lösningarna.
Och när vi tittar på våra liv och hur vi bäst gör för att komma någonstans så handlar det om tillsammans, alltid tillsammans. Vi behöver börja arbeta mer tillsammans, samarbete, gemenskap. Då kommer vi som individer växa men framförallt kommer samhället blir mer harmoniskt och rättvist för både oss människor och resten av naturen. Vi är här för att ta hand om vår planet, inte utnyttja den på det brutala sätt vi som mänsklighet gör idag. Vi kan bättre än så, det ser jag varje dag.
Så imorgon, måndag 20 augusti släpps första avsnittet av vår podcast och du hittar den på www.tillsammansbloggen.se eller där du brukar hitta dina poddar. Du kan redan nu gå in och anmäla dig för att få uppdateringar till din email varje gång vi släpper ett avsnitt. Gå in på hemsidan och rulla längst ner och fyll i.
För ett tag sen var det fotbolls-VM och det fick mig att tänka på en sak. Först vill jag säg att jag har absolut ingen koll på fotboll, och väldigt lite intresse, men jag kan inte undgå snacket. Däremot har jag en tanke och känsla om detta tävlande, ett spel där det alltid blir en förlorare. Det känns inte bra för mig.
Vi lever i ett samhälle uppbyggt på att skapa vinnare och förlorare, och det börjar i tidig ålder. Det märks väldigt tydligt redan i småskolan där individens prestation är det som räknas, där man ska klara av vissa krav ställda av.. ja ställda av vem egentligen? Jag kan ibland undra vem som bestämmer vad vi ska lära oss i skolan för när jag tänker tillbaka är det mycket jag hellre inte hade lärt mig och istället lagt den energin på annat.
Vi ställs hela tiden emot varandra och vi ska prestera som individer mot varandra trots våra olika förutsättningar. Ett system som kräver vinnare skapar även förlorare. Det genomsyrar sedan hela vårt samhälle och vår kultur, karriär och arbetsliv, sport och fritid och även inom kultur och nöje. Överallt ser vi tävlingar emot varandra och många gånger ser vi det som ett nöje, vilket jag också kan tycka ibland. Men varför? Hade det inte varit bättre om vi hade byggt upp vårt nöje runt samarbete och gemenskap på andra sätt än att försöka vinna över varandra? Så alla kan vara vinnare.
Vi behöver inte ha en värld av vinnare och förlorare, vi kan bättre än så! Hur skulle du vilja göra?
I många år nu har reggae varit det som strömmat ur min högtalare och hörlurar och det har stöttat och hjälpt mig många gånger. Det var inte så längesen jag på riktigt insåg hur viktigt det varit för mig. När jag lyssnar på reggae hör jag kärlek, ovillkorlig kärlek till människan och vad det innebär att vara människa. One love är något återkommande inom reggae och det rimmar så fint med hur jag tänker och känner, en kärlek.
Jag lyssnar och har mestadels lyssnat på svensk reggae, det känns på något sätt närmare mitt hjärta och det har att göra med texterna. Texterna innebär så otroligt mycket för mig och eftersom svenska är mitt modersmål är det också det språk jag emotionellt känner mest med, även om jag kan bli rörd av texter på engelska också.
Foto: Michael Lind
Som ni kan läsa i mina första inlägg på denna blogg har jag gjort en personlig resa och mycket av det har hänt de senaste 10 åren. Mina tankar om världen, om mig själv, vem jag är med mera har stöttats av texterna inom svensk reggae. Och det bara växer. Ju bättre jag känner mig själv och min syn på världen, desto mer talar texterna till mig.
Det finns en lösning på all världens problem, en gemensam syn på människor som grundar sig i just kärlek. En insikt om att vi alla är en och samma även om vi är olika. Och finns det någon mer genre som handlar så mycket om kärlek som reggae gör? Inte kärlek mellan ett par människor, utan kärlek till ALLA människor. Det passar så bra med Ubuntu Movements tankar och det arbete jag nu gör med Alla Höör Ihop, kärlek till alla.
Foto: Michael Lind
Så jag kommer fortsätta kämpa med att förändra världen och reggaen kommer finnas vid min sida hela vägen, och det är jag väldigt tacksam för. Tack! Denna blogg kommer inspireras av reggae även i framtiden. Namnet En enkel man till exempel kommer från låten Enkel man med Kultiration och Kapten Röd. Tillsammans med reggae ökar vi vår medvetenhet!
