Är det jämställt med endast kvinnor?

Ingen jämställdhet, diskriminering och sexism, det enda jämställda är att ha 50/50 är några av kommentarerna på Öland Roots Instagram efter sista artistsläppet för 2019. Festivalen har i år bestämt sig för att deras scener ska fyllas av artister där frontfigurerna är kvinnor, endast. Inga manliga frontfigurer bland hela listan finns med. Det har väckt känslor.

Har suttit och läst igenom kommentarerna och de flesta är positiva men andra är negativa till deras beslut. Det som slår mig är hur lätt vi ställs emot varandra. Öland Roots har för mig varit en festival där vi kan se förbi det, där reggaen får genomsyra, där vi alla förstår att vi är en, en kärlek. Men vi har en del kvar att arbeta på. Både kvinnor och män.

Jag kommer inte prisa Öland Roots för de gjort, men inte heller säg att det är fel. Det är ett statement mot det som ofta kallas patriarkatet, och det kan väl vara bra på ett sätt. Själv försöker jag se djupare än så. Det är inte att män har makten som ställer till problem, det är att vi idag inte vet hur det är att vara en man (inte jag heller). En människa är en människa, oavsett kön.

Personligen finns det flera manliga artister jag önskat se på Öland i år, män som är människor och sprider ett fantastiskt budskap om hur det är att vara just människa. Men jag vet att denna festival inte kommer ge upp efter i år och att de jag vill se kommer dyka upp en annan gång. Men detta året är det bara kvinnor där. Och även om det kommit män i listan är det inte säkert det varit de jag velat se, så.. Jag kommer åka till Öland Roots och lyssna på reggaens kärleksbudskap, utan att polarisera några åsikter om jämställdhet, feminism med mera.

Om du känner dig sårad för att det inte är några män i listan av artister, fundera på varför. Diskutera gärna med varandra i kommentarsfälten men gör det med kärlek för helheten som motiv och inte för att ha rätt för att höja ditt ego.

Läs Öland Roots inlägg om det hela – 2019 är frontfigurerna på Öland Roots scener kvinnor.

Insikten att vi alla är en

Insikten om hur vi alla hänger ihop, att vi alla är en, är något som kommer till mig starkare och starkare. Just nu är jag i en period där jag funderar mycket på ordet och konceptet gåva, att livet är en gåva. Det efter att jag just nu tar en kurs som heter Living in the gift.

Tänker mycket på hur det kan se ut om vi åter igen börjar bygga våra samhällen genom gåvoekonomi. Tänk dig hur det fungerar idag när banden mellan oss klipps direkt när vi betalar för något. Jag klipper din gräsmatta, du ger mig en hundring, vi är kvitt. Vi bygger inga relationer med varandra, inga band. Tänk istället så här: jag klipper din gräsmatta, du ger mig ingenting, vi har ett band. Du känner tacksamhet och en känsla av att vilja ge tillbaka. Men det du ger behöver inte vara till mig, du kan ge åt ett annat håll för om vi bygger ett samhälle och en gemenskap på detta så kommer det går runt och tillbaka till mig från något håll.

Detta sätt att se och tänka resonerar så väl inuti mig ju mer jag tänker på det. Visserligen väldigt kortfattat, detta är något som berörs bäst i samtal. Hur känner du?

Att vara självisk

En annan sak jag tänkt på är hur själviskhet och girighet hänger ihop med denna bild av separation vi lever i. Men är det fel att vara självisk? Om jag ser att vi är alla en känns det inte fel att vara självisk. Det du ger till andra ger du dig själv, älskar du dig själv älskar du andra. Men det handlar om att hitta den känslan inuti sig själv, jag är du! Det ska kännas autentiskt.

Känner du till gyllene regeln? Behandla andra så som du själv vill bli behandlad. Den återkommer i många religioner och gamla läror och handlar om samma sak. Allt du gör har en påverkan och du får själv välja hur du vill påverka. Ibland kan inte saker förutses, då kan det bli ett så kallat misstag att lära sig utav. Men ha det med dig, gyllene regeln. För den andra personen är du.

Det är du!