Yes, jag vloggar också

Jag lägger ibland ut något jag kallar Vlog på Youtube, alltså en video-blogg. Vlog. Tanken är väl att mer få följa med mig en dag i mitt liv då och då. Behöver dock bli mer bekväm med att filma mig själv, när folk ser. Känner mig lite dum så fort jag riktar kameran mot mig själv.

Är väl en känsla av att varför skulle jag filma mig själv? Jag kan ju ingenting men ändå tror att jag är nåt. Ja, den där känslan kanske du känner igen? Oavsett, här är länken till min senaste Vlog:

Ditt undermedvetna styr dig

Vem är det egentligen som styr mig? Och vad är medvetande? I slutet på detta inlägg kommer det inte att finnas ett glasklart svar på det, men kanske ytterligare en insikt och ett perspektiv. Det är ju just perspektiv jag gillar så skarpt.

Men i alla fall. Medvetandet. Som jag ser det finns det två delar i det, det undermedvetna och det medvetna. I mycket av våra liv är det vårt undermedvetna som styr vad vi gör, hur vi tänker och vad vi tycker. Det är sådant vi har med oss från vi var barn men också en del ifrån det kollektiva medvetandet. Våra först år här på jorden är vi som svampar som suger åt oss av allt som händer runt om oss. Det är det vi sedan baserar vår världssyn på, hur världen fungerar, relationer, fysiska lagar. Ja det mesta.

Genom denna blogg och mina andra kanaler skriver och pratar jag en del om min syn på världen som för mig har känts ny fast ändå inte. Jag ser det som att jag blivit mer medveten än jag tidigare varit. Men för någon vecka sen fick jag en kommentar av min mamma. Hon undrade vad jag “höll på med”, och om jag “inte fattat nånting” och det fick mig att tänka, så klart. Hon sa det så klart med kärlek så det träffade mig direkt.

Det jag började förra stycket med, att det känns nytt fast ändå gammalt tycker jag var intressant. För i mitt undermedvetna har det här med kärlek och generositet satt sig och redan format hur jag betett mig, men jag har inte varit medveten om det. Det är den senaste tiden jag medvetet börjat inse vad som är viktigt men jag har haft det med mig hela tiden. Jag har levt efter det.

Så mitt undermedvetna har nu börjat komma upp till ytan och möta det medvetna och där börjar en spännande resa. Det är nu verklig förändring kan göra stor skillnad, jag kan utforska delar av mig själv jag inte visste jag hade. Och det känns så spännande!

Men läskigt!

Att tillåta sig att känna och vara i en känsla kan ha otrolig effekt på det allmänna välmåendet i längden. Inte att fokusera på känslan utan bara tillåta den att vara där, den vill säga något. Se dina känslor som vägledare och tryck inte undan dem som många i vårt samhälle idag gör, det har jag också gjort. Och gör. Men nu när jag är medveten om det undermedvetna kan jag göra medvetna val som påverkar både mitt nu och min framtid.

Heja medvetandet!!

Hålla mig till en sak? Knappast

När jag läser om hur man ska skriva en blogg som människor besöker och gärna återkommer till så står det alltid att man ska ha ett ämne. Men det är inte jag att hålla mig till en sak så ni får leva med det. Om det sen betyder att bara 10 personer läser så får det vara så. Kanske hjälper det någon.

Men allt jag skriver om berör mig på något vis och eftersom jag ser att allt hänger ihop så kan det bli väldigt brett. Allt från min egna enkla vardag till stora världsproblem med finansiella kriser ka dyka upp här. Som detta inlägg som egentligen inte betyder något, i alla fall inte för dig. Ibland kommer jag skriva för jag tycker det är något världen bör känna till men ofta handlar det om mig, att jag bara vill säga något. Sen om världen vill läsa så var så god, men jag gör det för det behöver komma ur mig.

Har du också den känslan ibland? Att du får en tanke du gärna vill skriva ner eller berätta för någon. Det är det som händer mig. “Detta vill jag skriva om” och sen gör jag det. Så ibland blir det sånt här ordbajsande.

Ha en fin dag!

Kram

Är det jämställt med endast kvinnor?

Ingen jämställdhet, diskriminering och sexism, det enda jämställda är att ha 50/50 är några av kommentarerna på Öland Roots Instagram efter sista artistsläppet för 2019. Festivalen har i år bestämt sig för att deras scener ska fyllas av artister där frontfigurerna är kvinnor, endast. Inga manliga frontfigurer bland hela listan finns med. Det har väckt känslor.

Har suttit och läst igenom kommentarerna och de flesta är positiva men andra är negativa till deras beslut. Det som slår mig är hur lätt vi ställs emot varandra. Öland Roots har för mig varit en festival där vi kan se förbi det, där reggaen får genomsyra, där vi alla förstår att vi är en, en kärlek. Men vi har en del kvar att arbeta på. Både kvinnor och män.

Jag kommer inte prisa Öland Roots för de gjort, men inte heller säg att det är fel. Det är ett statement mot det som ofta kallas patriarkatet, och det kan väl vara bra på ett sätt. Själv försöker jag se djupare än så. Det är inte att män har makten som ställer till problem, det är att vi idag inte vet hur det är att vara en man (inte jag heller). En människa är en människa, oavsett kön.

Personligen finns det flera manliga artister jag önskat se på Öland i år, män som är människor och sprider ett fantastiskt budskap om hur det är att vara just människa. Men jag vet att denna festival inte kommer ge upp efter i år och att de jag vill se kommer dyka upp en annan gång. Men detta året är det bara kvinnor där. Och även om det kommit män i listan är det inte säkert det varit de jag velat se, så.. Jag kommer åka till Öland Roots och lyssna på reggaens kärleksbudskap, utan att polarisera några åsikter om jämställdhet, feminism med mera.

Om du känner dig sårad för att det inte är några män i listan av artister, fundera på varför. Diskutera gärna med varandra i kommentarsfälten men gör det med kärlek för helheten som motiv och inte för att ha rätt för att höja ditt ego.

Läs Öland Roots inlägg om det hela – 2019 är frontfigurerna på Öland Roots scener kvinnor.

Revolution! Fokusera på kärlek

Det är tid nu, det håller på att vända. Revolutionen är här. Men det kommer inte bli en revolution med vapen och våld, det blir en revolution med kärlek som grund. Där vi går samman och skapar tillsammans. Fokusera på enhet, gemenskap, kärlek, community. Om vi fokuserar på kamp är det kamp vi kommer få, ju mer vi kämpar emot något, desto mer manifesteras det.

Undrar om man har sagt så i alla tider? Det vänder snart, bättre tider är på väg. Men jag tror verkligen att det är något nytt på väg. Vår nuvarande berättelse håller inte längre och vi kommer behöva hitta något annat sätt att styra vårt samhälle, en ny berättelse. Och jag känner att samarbete och medmänsklighet är enda sättet att hitta något som fungerar. Men samtidigt får vi inte glömma bort att den enda tid som egentligen existerar är just nu och det är där vi behöver leva våra liv. Inte vad som komma skall utan vad som är, just nu.

Känner du dig nöjd med hur världen ser ut idag? Jag har ännu inte mött någon som ärligt svarat ja på den frågan. Men sen kommer klart frågan vad vi kan göra åt det. Det handlar om att hitta ljuset, hoppet om framtiden. Ljuset finns inom oss alla så att stanna upp och titta inåt är en bra början. Men det kan komma till en utan att man ens försöker, ofta är det så det sker också. Det är inte du som bestämmer vad som får ditt liv att vända, det kommer till dig när det är dags. Så försök att leva just nu, där du är. För det du upplever just nu är det du behöver ha med dig när du möter framtiden, så var närvarande.

Det kommer troligtvis bli lite kaos i världen innan det blir bättre, känns som det redan är här. Men genom att fokusera på det positiva, oss själva, våra nära, naturen runt om i vår närhet så kommer revolutionen blir lättare att ta sig igenom.

Vi är här tillsammans!

Genom att lämna vår berättelse om separation bakom oss och istället gå in i berättelse om återförening och gemenskap. Där separationen har lärt oss att konkurrera kommer återföreningen lära oss att samarbete. Och visst känns som att fler förstår det nu? Att vi behöver börja samarbeta för att klara detta.

Åh, det är en fantastisk tid nu!

Våren kommer

Kärlek & Tacksamhet – Välj din egen väg

Hör mig läsa texten

Det finns så många regler om hur man ska tycka och ska va
men allt dom säger till mig är inget jag vill ha
Nä allt som blir utskrivet till mig, av samhället, nej
det är ingenting för mig, jag vill göra min egen grej
Om jag tittar tillbaka och ser hur jag hamnade här
kan jag se att det är av självaste livet vi faktiskt lär
Och även om Min skolgång var ganska enkel och utan problem
känns det som allt det viktiga, det har jag lärt mig sen

När skolan var slut skulle jag finna ett arbete,
det blev skiftarbete, nattarbete, kvällsarbete, grovarbete
ett jobb, en anställning, allt för ett gott samvete
Det gick en tid och jag hörde talas om ett sätt
hur vi kan leva utan pengar och det kändes helt rätt
En värld där vi tillsammans arbetar för helheten
Så nu jobbar jag för att göra dig medveten
Medveten om det som i Afrika kallas Ubuntu
där vi möter världen med insikten att jag är du
Jag är den jag är på grund av vem vi alla är
När jag ser världen så här känner jag mig helt kär
En värld där vi alltid arbetar för varandra, med andra
Åt det håll vill jag nu med er framåt vandra

Jag fann också andning, meditation och yoga
som i mitt inre fann en låga, och en styrka att våga
I mitt hjärta har jag alltid velat andra väl
nu har jag förstått att viljan till det kommer från min själ
En förståelse i mitt hjärta att vi alla är en,
en kärlek så ren, omsluter oss alla med sitt sken
Så låt oss sluta våra händer tillsammans i denna verklighet
och visa att det enda vi behöver är kärlek och tacksamhet

Jag vet att jag inget vet

I tolv år gick jag i skolan. Mer om jag räknar det som vi kallade för lekis som började redan vid 6 års ålder. När jag sedan en bit efter att jag fyllt 20 började se att det jag lärt mig i skolan inte var riktigt som den värld jag såg runt mig började jag ifrågasätta mina kunskaper.

När jag nu vid 31 års ålder tänker tillbaka på min skoltid och min nuvarande världsbild känns det som jag blivit lurad. I 12 år satt jag i skolbänken och blev matad med historier om hur världen ser ut och fungerar, en bild jag nu förstår inte alls stämmer. En känsla av att ha blivit hjärntvättad dyker upp.

De senaste åren har jag jobbat på att tvätta om hjärnan så den passar den jag egentligen är, och det har varit en spännande resa. Ifrågasättandet har givit mig svar men också väckt fler frågor. Det jag vet nu är att jag egentligen inte vet. För att kunna ta åt mig kunskap behöver jag förstå att jag inte förstår. Låter logiskt va? 🙂

Jag säger inte mig veta hur världen fungerar men det jag har lärt mig är att det jag lärt mig i skolan inte stämmer, inte allt i alla fall. Det är inte så att jag dömer lärarna i skolan, de har inte ljugit för mig, de har ju trott på det de lärt ut (hoppas jag). Men jag stötte också på lärare som ifrågasatte, vilket var spännande men jag gick inte djupare in i det just då. Var väl inte redo. Men hela vår värld är uppbyggd på att vi vet hur saker fungerar, vetenskapen är en stor del i det.

Men hur sann är vetenskapen? Den kan bara visa det vi kan se med siffror och instrument och kan omöjligen ta i beaktande alla tänkbara faktorer. Dessutom säger sig till och med vetenskapen endast kunna upptäcka cirka 5% av allt som finns i universum. Resten då? Vad är det?

Ja, vad ville jag säg egentligen? Just det, att jag ingenting vet. Och det är den största förutsättningen för att lära sig nya saker.

Andras lidande känns i mig

För ett tag sen skrev jag om att jag inte kollar på nyheterna för jag ville inte mata mig själv med det elände som händer där. Det jag märkt är att när man matas med bilder på krig, våld, svält, lidande i alla de former så känns det fel inuti i mig. Samma sak om det handlar om hur regnskog skövlas, djur blir illa behandlade, korallreven dör, plasten i haven. Det gör ont. Kan du känna likadant?

Ett medvetande, olika perspektiv. Vi är alla samma. Om du känner en smärta eller obehag i dig när du ser lidande eller död är för att det händer dig. Det är det enklaste beviset för att vi alla är en, du kan känna det. Jag kan känna det. Därför gör jag nu det jag gör, med denna sida, med Tillsammansbloggen, med Alla Höör Ihop, med alla runt om mig. Jag vill sprida ringar på vattnet, ringar av kärlek och förståelse. Jag har fått så mycket till mig nu, jag har lyssnat så länge att det är dags för mig att tala ut.

Beskriv gärna hur du känner när du ser lidande på tv, jag gör detta med sig. Kommentera här under <3

Insikten att vi alla är en

Insikten om hur vi alla hänger ihop, att vi alla är en, är något som kommer till mig starkare och starkare. Just nu är jag i en period där jag funderar mycket på ordet och konceptet gåva, att livet är en gåva. Det efter att jag just nu tar en kurs som heter Living in the gift.

Tänker mycket på hur det kan se ut om vi åter igen börjar bygga våra samhällen genom gåvoekonomi. Tänk dig hur det fungerar idag när banden mellan oss klipps direkt när vi betalar för något. Jag klipper din gräsmatta, du ger mig en hundring, vi är kvitt. Vi bygger inga relationer med varandra, inga band. Tänk istället så här: jag klipper din gräsmatta, du ger mig ingenting, vi har ett band. Du känner tacksamhet och en känsla av att vilja ge tillbaka. Men det du ger behöver inte vara till mig, du kan ge åt ett annat håll för om vi bygger ett samhälle och en gemenskap på detta så kommer det går runt och tillbaka till mig från något håll.

Detta sätt att se och tänka resonerar så väl inuti mig ju mer jag tänker på det. Visserligen väldigt kortfattat, detta är något som berörs bäst i samtal. Hur känner du?

Att vara självisk

En annan sak jag tänkt på är hur själviskhet och girighet hänger ihop med denna bild av separation vi lever i. Men är det fel att vara självisk? Om jag ser att vi är alla en känns det inte fel att vara självisk. Det du ger till andra ger du dig själv, älskar du dig själv älskar du andra. Men det handlar om att hitta den känslan inuti sig själv, jag är du! Det ska kännas autentiskt.

Känner du till gyllene regeln? Behandla andra så som du själv vill bli behandlad. Den återkommer i många religioner och gamla läror och handlar om samma sak. Allt du gör har en påverkan och du får själv välja hur du vill påverka. Ibland kan inte saker förutses, då kan det bli ett så kallat misstag att lära sig utav. Men ha det med dig, gyllene regeln. För den andra personen är du.

Det är du!