Varför har du ett nytt ansikte?

Frågan jag mötte första dagen på jobbet denna vecka, Varför har du ett nytt ansikte. Barn är roliga. Men jag förstår dem, eftersom jag knappt själv kände igen mig när jag kollade i spegeln. Skägget var borta, ett helt nytt ansikte kom fram.

Det var en tanke som legat hos mig ett tag men grott mer och mer den senaste tiden och vips så kom dagen då maskinen och saxen åkte fram.

Själva rakandet var inte särskilt läskigt, det var mer känslan innan som byggts upp under tiden. En rädsla över vad som kommer fram, en känsla av att jag verkligen skulle blotta mig. Och när jag sedan skulle kolla mig själv i spegeln efteråt kände jag en klump i magen.

Bilden jag fick se chockade mig ordentligt och jag började nästan gråta. Jag kände inte igen personen framför mig! Och jag tyckte det var negativt det jag såg. “Ser jag verkligen ut så!”

Intressant hur mycket utseendet faktiskt spelar roll, trots att vi säger det inte gör det. Vi lägger så mycket av vår identitet på hur vi ser ut. Och jag ville utmana mig själv i det, locka fram nya sidor utanför den identitet jag givit mig själv. Må det vara läskigt, men ack så stärkande.

Tack till mig själv som vågade!

Nu gäller det att visa för mig själv att jag är den jag är trots att jag ser helt annorlunda ut. Att jag kan älska mig själv i det. Och att jag är man även om min manlighet satt i skägget (trodde jag), att jag är gosig och mysig även om jag inte ser ut som en gosebjörn i ansiktet. Inse att jag är precis så snygg som jag vill vara.

Det var också läskigt att möta människor för första gången utan skägg. Många såg inte vad som var skillnaden men att den var stor, en del uttryckte direkt att de tyckte det var fint, vissa sa ingenting och en nån sa “det blir ingen guru utav dig”. Ingen har skrattat rakt ut ännu i alla fall, och det känns fint.

Vad tycker du?

Spegel spegel i gruppen där

Jag påbörjade i förra veckan en kurs som heter Naturliv och utspelar sig utanför Järna. Tillsammans med en grupp ska vi lära oss leva av naturen och med naturen, samtidigt som vi lär oss leva i en gemenskap. Det känns som en ära att få vara där och en fantastisk möjlighet för mig personligen. Dels vill jag lära mig de praktiska momenten det innebär att vara i skogen, dels vill jag utvecklas.

Det jag tidigare fått med mig är att det du ser hos en annan är något du har inom dig själv. Om du stör dig på något i någon annan betyder det att det finns en liknande sida hos dig själv du inte är nöjd med. Att sitta i cirkel, umgås med och lära känna människor på ett sånt här intimt sätt ger verkligen en möjlighet att se allas egenheter.

Jag sitter vid elden i mörker
Foto: Andreas Bagge

Så, när jag sitter där och ser något jag gillar mindre hos någon eller något jag älskar så tar jag det till mig. För att senare kunna bearbeta och se om det är något jag vill ändra med mig själv. Ja, det kan givetvis också vara positiva egenheter du upptäcker hos någon annan. Så om du känner att någon är på ett sätt du upplever som positivt innebär det att även den sidan finns hos dig. If you spot it, you got it.

Ta detta med dig i dina möten framöver och upptäck nya sidor hos dig själv, både såna du gillar men även såna du ogillar. Upptäck dig själv genom andra!

Acceptera negativa känslor

Att acceptera känslor som vi ser som negativa är ett viktig steg mot en helande och mot en mer hel värld. Sorg, ilska, rädsla och många andra. När vi börjar acceptera dem istället för att försöka dölja eller mota bort dem kan vi öka vår förståelse om oss själva och vår plats i världen. Därmed kan vi gå vidare och utforska de känslor vi se som mer positiva, glädje, lycka, tacksamhet.

Jag genomgår just nu en kort online-kurs gjord av Pachamama Alliance som riktar sig till aktivister av olika slag. Den handlar om hur vår värld ser ut och hur vi kan arbeta för att göra en positiv förändring. I början gick vi igenom hur världen ser ut och vad vi gör emot vår planet och varandra, var vi är idag.

Och jag som på senaste tiden fokuserat på positiva förändringar, lösningar och inte så mycket på det negativa drabbades av en stor sorg. Även om det inte var något nytt utan något jag kände till var det ett tag sen jag gick in i den känslan av sorg. Jag satt med tårar i ögonen i soffan och kände hur jag ville omfamna hela världen och bara säga “förlåt”. Att inse att jag är en del av problemet, jag bär på ansvar för hur vår planet behandlas. Med det ansvaret kommer också makten att faktiskt göra någonting.

På ett personligt plan har jag också den senaste tiden stött på en ilska inom mig och det är en del av mig som jag sällan visat eller låtit komma fram. Även där är det viktigt att låta det komma fram. Så jag skriker och slår ibland för att det behöver komma ut och det är något jag kommer arbeta mer med.

När vi vågar möta våra känslor och acceptera dem som en del av oss kan vi lättare ta oss igenom dem och ut på andra sidan. Strävan mot lycka ska finnas kvar, men släpp tanken om att alltid vara glad. Var sann mot dig själv och vad du känner, känn känslan, sen släpper du taget. Ju mer du motar den, desto starkare växer den sig, under ytan.

Så tillsammans med mina egna negativa känslor fortsätter jag mitt arbete som en positiv förändringsagent.

Hur läser du?

Är du som jag och har fler böcker på gång samtidigt? Ibland undrar jag vad jag håller på med, påbörjar flera böcker än jag klarar av. Ja, det är många gånger jag påbörjar böcker som jag sedan inte läser färdigt. De blir liggande med ett bokmärke i kanske ett helt år innan jag hittar tillbaka till boken igen. Attraktionslagen, som du ser på bilden, är en av de böckerna. Tror jag påbörjade den 2015 eller 2016.

Kanske är det så, att tiden helt enkelt inte är rätt ibland? Man har en vilja att läsa en viss bok men man är inte riktigt där ännu, men har en känsla av att man kommer dit. Var sak har sin tid. Och jag har all tid i världen.

Vad läser du just nu? Kommentera gärna <3

Yes, jag vloggar också

Jag lägger ibland ut något jag kallar Vlog på Youtube, alltså en video-blogg. Vlog. Tanken är väl att mer få följa med mig en dag i mitt liv då och då. Behöver dock bli mer bekväm med att filma mig själv, när folk ser. Känner mig lite dum så fort jag riktar kameran mot mig själv.

Är väl en känsla av att varför skulle jag filma mig själv? Jag kan ju ingenting men ändå tror att jag är nåt. Ja, den där känslan kanske du känner igen? Oavsett, här är länken till min senaste Vlog:

Ditt undermedvetna styr dig

Vem är det egentligen som styr mig? Och vad är medvetande? I slutet på detta inlägg kommer det inte att finnas ett glasklart svar på det, men kanske ytterligare en insikt och ett perspektiv. Det är ju just perspektiv jag gillar så skarpt.

Men i alla fall. Medvetandet. Som jag ser det finns det två delar i det, det undermedvetna och det medvetna. I mycket av våra liv är det vårt undermedvetna som styr vad vi gör, hur vi tänker och vad vi tycker. Det är sådant vi har med oss från vi var barn men också en del ifrån det kollektiva medvetandet. Våra först år här på jorden är vi som svampar som suger åt oss av allt som händer runt om oss. Det är det vi sedan baserar vår världssyn på, hur världen fungerar, relationer, fysiska lagar. Ja det mesta.

Genom denna blogg och mina andra kanaler skriver och pratar jag en del om min syn på världen som för mig har känts ny fast ändå inte. Jag ser det som att jag blivit mer medveten än jag tidigare varit. Men för någon vecka sen fick jag en kommentar av min mamma. Hon undrade vad jag “höll på med”, och om jag “inte fattat nånting” och det fick mig att tänka, så klart. Hon sa det så klart med kärlek så det träffade mig direkt.

Det jag började förra stycket med, att det känns nytt fast ändå gammalt tycker jag var intressant. För i mitt undermedvetna har det här med kärlek och generositet satt sig och redan format hur jag betett mig, men jag har inte varit medveten om det. Det är den senaste tiden jag medvetet börjat inse vad som är viktigt men jag har haft det med mig hela tiden. Jag har levt efter det.

Så mitt undermedvetna har nu börjat komma upp till ytan och möta det medvetna och där börjar en spännande resa. Det är nu verklig förändring kan göra stor skillnad, jag kan utforska delar av mig själv jag inte visste jag hade. Och det känns så spännande!

Men läskigt!

Att tillåta sig att känna och vara i en känsla kan ha otrolig effekt på det allmänna välmåendet i längden. Inte att fokusera på känslan utan bara tillåta den att vara där, den vill säga något. Se dina känslor som vägledare och tryck inte undan dem som många i vårt samhälle idag gör, det har jag också gjort. Och gör. Men nu när jag är medveten om det undermedvetna kan jag göra medvetna val som påverkar både mitt nu och min framtid.

Heja medvetandet!!

Hålla mig till en sak? Knappast

När jag läser om hur man ska skriva en blogg som människor besöker och gärna återkommer till så står det alltid att man ska ha ett ämne. Men det är inte jag att hålla mig till en sak så ni får leva med det. Om det sen betyder att bara 10 personer läser så får det vara så. Kanske hjälper det någon.

Men allt jag skriver om berör mig på något vis och eftersom jag ser att allt hänger ihop så kan det bli väldigt brett. Allt från min egna enkla vardag till stora världsproblem med finansiella kriser ka dyka upp här. Som detta inlägg som egentligen inte betyder något, i alla fall inte för dig. Ibland kommer jag skriva för jag tycker det är något världen bör känna till men ofta handlar det om mig, att jag bara vill säga något. Sen om världen vill läsa så var så god, men jag gör det för det behöver komma ur mig.

Har du också den känslan ibland? Att du får en tanke du gärna vill skriva ner eller berätta för någon. Det är det som händer mig. “Detta vill jag skriva om” och sen gör jag det. Så ibland blir det sånt här ordbajsande.

Ha en fin dag!

Kram

Är det jämställt med endast kvinnor?

Ingen jämställdhet, diskriminering och sexism, det enda jämställda är att ha 50/50 är några av kommentarerna på Öland Roots Instagram efter sista artistsläppet för 2019. Festivalen har i år bestämt sig för att deras scener ska fyllas av artister där frontfigurerna är kvinnor, endast. Inga manliga frontfigurer bland hela listan finns med. Det har väckt känslor.

Har suttit och läst igenom kommentarerna och de flesta är positiva men andra är negativa till deras beslut. Det som slår mig är hur lätt vi ställs emot varandra. Öland Roots har för mig varit en festival där vi kan se förbi det, där reggaen får genomsyra, där vi alla förstår att vi är en, en kärlek. Men vi har en del kvar att arbeta på. Både kvinnor och män.

Jag kommer inte prisa Öland Roots för de gjort, men inte heller säg att det är fel. Det är ett statement mot det som ofta kallas patriarkatet, och det kan väl vara bra på ett sätt. Själv försöker jag se djupare än så. Det är inte att män har makten som ställer till problem, det är att vi idag inte vet hur det är att vara en man (inte jag heller). En människa är en människa, oavsett kön.

Personligen finns det flera manliga artister jag önskat se på Öland i år, män som är människor och sprider ett fantastiskt budskap om hur det är att vara just människa. Men jag vet att denna festival inte kommer ge upp efter i år och att de jag vill se kommer dyka upp en annan gång. Men detta året är det bara kvinnor där. Och även om det kommit män i listan är det inte säkert det varit de jag velat se, så.. Jag kommer åka till Öland Roots och lyssna på reggaens kärleksbudskap, utan att polarisera några åsikter om jämställdhet, feminism med mera.

Om du känner dig sårad för att det inte är några män i listan av artister, fundera på varför. Diskutera gärna med varandra i kommentarsfälten men gör det med kärlek för helheten som motiv och inte för att ha rätt för att höja ditt ego.

Läs Öland Roots inlägg om det hela – 2019 är frontfigurerna på Öland Roots scener kvinnor.

Jag vet att jag inget vet

I tolv år gick jag i skolan. Mer om jag räknar det som vi kallade för lekis som började redan vid 6 års ålder. När jag sedan en bit efter att jag fyllt 20 började se att det jag lärt mig i skolan inte var riktigt som den värld jag såg runt mig började jag ifrågasätta mina kunskaper.

När jag nu vid 31 års ålder tänker tillbaka på min skoltid och min nuvarande världsbild känns det som jag blivit lurad. I 12 år satt jag i skolbänken och blev matad med historier om hur världen ser ut och fungerar, en bild jag nu förstår inte alls stämmer. En känsla av att ha blivit hjärntvättad dyker upp.

De senaste åren har jag jobbat på att tvätta om hjärnan så den passar den jag egentligen är, och det har varit en spännande resa. Ifrågasättandet har givit mig svar men också väckt fler frågor. Det jag vet nu är att jag egentligen inte vet. För att kunna ta åt mig kunskap behöver jag förstå att jag inte förstår. Låter logiskt va? 🙂

Jag säger inte mig veta hur världen fungerar men det jag har lärt mig är att det jag lärt mig i skolan inte stämmer, inte allt i alla fall. Det är inte så att jag dömer lärarna i skolan, de har inte ljugit för mig, de har ju trott på det de lärt ut (hoppas jag). Men jag stötte också på lärare som ifrågasatte, vilket var spännande men jag gick inte djupare in i det just då. Var väl inte redo. Men hela vår värld är uppbyggd på att vi vet hur saker fungerar, vetenskapen är en stor del i det.

Men hur sann är vetenskapen? Den kan bara visa det vi kan se med siffror och instrument och kan omöjligen ta i beaktande alla tänkbara faktorer. Dessutom säger sig till och med vetenskapen endast kunna upptäcka cirka 5% av allt som finns i universum. Resten då? Vad är det?

Ja, vad ville jag säg egentligen? Just det, att jag ingenting vet. Och det är den största förutsättningen för att lära sig nya saker.

Andras lidande känns i mig

För ett tag sen skrev jag om att jag inte kollar på nyheterna för jag ville inte mata mig själv med det elände som händer där. Det jag märkt är att när man matas med bilder på krig, våld, svält, lidande i alla de former så känns det fel inuti i mig. Samma sak om det handlar om hur regnskog skövlas, djur blir illa behandlade, korallreven dör, plasten i haven. Det gör ont. Kan du känna likadant?

Ett medvetande, olika perspektiv. Vi är alla samma. Om du känner en smärta eller obehag i dig när du ser lidande eller död är för att det händer dig. Det är det enklaste beviset för att vi alla är en, du kan känna det. Jag kan känna det. Därför gör jag nu det jag gör, med denna sida, med Tillsammansbloggen, med Alla Höör Ihop, med alla runt om mig. Jag vill sprida ringar på vattnet, ringar av kärlek och förståelse. Jag har fått så mycket till mig nu, jag har lyssnat så länge att det är dags för mig att tala ut.

Beskriv gärna hur du känner när du ser lidande på tv, jag gör detta med sig. Kommentera här under <3