Greta Thunberg är arg

Du känner säkert igen namnet Greta Thunberg vid det här laget. Jag har i alla fall hört det och jag har också sett något videoklipp med henne. Vad jag förstår har hon både hatare och älskare, som de flesta som hörs och syns. Men jag tror vissa känner sig träffade, och det är riskabelt.

Har du sett klippet ovan? Jag såg det nyligen och fick känslan att jag ville skriva detta.

Jag känner med Greta i mycket av det hon säger. Jag har också varit arg för hur världen fungerar, har också känt att jag vill påverka den till att bli bättre. Ilskan grundar sig ofta i rädsla vilket jag tolkar det som även i detta fallet. Hon är rädd att framtiden kommer bli värre än vad den är idag och den rädslan känner jag också, fast för mig landar det mer i en sorg.

Ibland kan jag verkligen känna sorgen över arter som försvinner från planetens yta, för att aldrig mer komma tillbaka, korallrev dör ut, skog skövlas. Liv förstörs. Och jag tror att skadan vi gör mot vår planet är mycket värre än vad som syns i tvn med alla siffror om uppvärmning, CO2 med mera.

Växthuseffekten, klimatförändringar, global uppvärmning, koldioxid. Detta är ord som är starkt kopplade till hur vår planet mår. Men det är inte hela sanningen. Vår jord är extremt komplex och vi kan inte föreställa oss vilken påverkan vi egentligen gör. Mätbara saker som koldioxid kan vi ta på, men sånt vi inte kan beräkna, sånt vi inte tänker på. Hur stor påverkan har egentligen elefanterna, valarna, maskarna och prärievargarna på klimatet?

Jag vill möta detta med kärlek. Jag vill att vi ska älska vår planet, älska livet som skapar liv. När vi handlar utifrån rädsla, skapar ilska och hat kan vi väcka motstånd. De som känner sig träffade av dessa ord kan gå två vägar. Antingen hör de och gör positiva ändringar, eller så väcks ett motstånd (försvar) och de stärker sin ställning. Det är en risk som kan skapa större polaritet i en värld som behöver sammanhållning och gemenskap.

Istället borde vi börja se oss omkring vad vi har. Skogen, floden, gräset, fåglarna, jorden. Allt är heligt, allt är en del av jorden, en del av helheten. Om du och jag älskar den plats vi bor på, och om alla gör det. Då kommer vi börja ta hand om vår planet igen. Låt inte det göra att du kan misshandla någon annans plats, för det kommer tillbaka.

Men vilken sida är då jag på? Är jag med Greta i hennes engagemang i att rädda världen? Jag skriver inte detta för att välja en sida. Jag vill mest påpeka att vi bör se längre än klimatförändringarna, vi bör se till livet. Jorden är inte en död sten, Moder Jord är full av liv, hon är liv.

Men kanske Gretas ilska räddar någon, jag tror på hennes syfte. Även om jag inte håller med om fokuset.

Tack Greta!

Hon lever och jag vet det

Jag har under något tillfälle pratat om eller nämnt andlighet, orden Moder Jord och helheten. Just nu känner jag ett behov av att prata mer om henne, vår planet som Moder Jord, Gaia, Pachamama eller vad du väljer att kalla henne. Jag vill börja prata om henne som något levande, inte som någon död sten som flyger genom rymden, utan en levande organism. Hon lever och jag vet det.

Foto: Johanna Stjerndahl

När jag var liten lekte jag ofta i skogen med min bror, vi klättrade i träd och berg, gick nästan vilse och älskade verkligen att vara där. Jag minns också att vi tyckte om att leka indianer (fast vilka barn gjorde inte det) och hur vi gjorde pilbågar och hyddor. De minnena kom till mig under ceremonin förra fullmånen, samtidigt som vi var inne på ämnet om förfäder.

Oavsett tror jag starkt att vår fascination för indianer kom av längtan till den naturkontakt de har och hade. Vet att jag och min bror pratat om det flera gånger hur vi önskat vi levt mer som indianerna, i kontakt med naturen. Det var något som mattades av under skoltiden men nu har börjat komma tillbaka till mig på ett helt nytt plan.

Inte bara börjar jag förstå varför jag fascinerats av indianer och naturfolk, jag börjar få kontakt med naturen! Jag ser hur hon lever. När jag tittar på träden ser jag liv, inte bara i det trädet utan livet som en del i en större helhet. Jag ser hur allt hänger ihop, träden, jorden, svamparna, gräset, buskarna, maten, djuren.. och jag! Vi är alla en del av samma liv, samma levande organism.

Räkna med att jag kommer skriva mer om hur levande vår jord är, hur du och jag är en del av något större. Gaia, tack för dig!