Förut var Gud och religion något jag höll mig ifrån, jag trodde det gjorde mer skada i världen än nytta. Nu är jag inte så säker längre. Ja, religion kan ofta vara grunden till konflikter men det är inte själva tron i sig som är problemet. Men vad är religion?
Jag har nyligen sett en serie på Netflix med Morgan Freeman som heter Jakten på Gud som ställer frågor som är mycket intressanta. Han reser runt och träffar människor från olika religioner för att höra deras version av skapelsehistorier, vem gud är, var gud finns, vad som händer efter döden med mera.
När jag såg den så tänkte jag på hur lika alla religioner egentligen är, lite olika tolkningar på i grunden samma sak. Olika namn, olika ritualer, olika traditioner. Och jag har kommit till den slutsatsen på senare tid, att det finns så mycket att hämta från alla religioner.
Välj det du tror på men var inte rädd att ändra dig när ditt liv vecklar ut sig. Det är en resa värd att utforska och prova nya stigar på.
Frågan jag mötte första dagen på jobbet denna vecka, Varför har du ett nytt ansikte. Barn är roliga. Men jag förstår dem, eftersom jag knappt själv kände igen mig när jag kollade i spegeln. Skägget var borta, ett helt nytt ansikte kom fram.
Det var en tanke som legat hos mig ett tag men grott mer och mer den senaste tiden och vips så kom dagen då maskinen och saxen åkte fram.
Själva rakandet var inte särskilt läskigt, det var mer känslan innan som byggts upp under tiden. En rädsla över vad som kommer fram, en känsla av att jag verkligen skulle blotta mig. Och när jag sedan skulle kolla mig själv i spegeln efteråt kände jag en klump i magen.
Bilden jag fick se chockade mig ordentligt och jag började nästan gråta. Jag kände inte igen personen framför mig! Och jag tyckte det var negativt det jag såg. “Ser jag verkligen ut så!”
Intressant hur mycket utseendet faktiskt spelar roll, trots att vi säger det inte gör det. Vi lägger så mycket av vår identitet på hur vi ser ut. Och jag ville utmana mig själv i det, locka fram nya sidor utanför den identitet jag givit mig själv. Må det vara läskigt, men ack så stärkande.
Tack till mig själv som vågade!
Nu gäller det att visa för mig själv att jag är den jag är trots att jag ser helt annorlunda ut. Att jag kan älska mig själv i det. Och att jag är man även om min manlighet satt i skägget (trodde jag), att jag är gosig och mysig även om jag inte ser ut som en gosebjörn i ansiktet. Inse att jag är precis så snygg som jag vill vara.
Det var också läskigt att möta människor för första gången utan skägg. Många såg inte vad som var skillnaden men att den var stor, en del uttryckte direkt att de tyckte det var fint, vissa sa ingenting och en nån sa “det blir ingen guru utav dig”. Ingen har skrattat rakt ut ännu i alla fall, och det känns fint.
Du känner säkert igen namnet Greta Thunberg vid det här laget. Jag har i alla fall hört det och jag har också sett något videoklipp med henne. Vad jag förstår har hon både hatare och älskare, som de flesta som hörs och syns. Men jag tror vissa känner sig träffade, och det är riskabelt.
Har du sett klippet ovan? Jag såg det nyligen och fick känslan att jag ville skriva detta.
Jag känner med Greta i mycket av det hon säger. Jag har också varit arg för hur världen fungerar, har också känt att jag vill påverka den till att bli bättre. Ilskan grundar sig ofta i rädsla vilket jag tolkar det som även i detta fallet. Hon är rädd att framtiden kommer bli värre än vad den är idag och den rädslan känner jag också, fast för mig landar det mer i en sorg.
Ibland kan jag verkligen känna sorgen över arter som försvinner från planetens yta, för att aldrig mer komma tillbaka, korallrev dör ut, skog skövlas. Liv förstörs. Och jag tror att skadan vi gör mot vår planet är mycket värre än vad som syns i tvn med alla siffror om uppvärmning, CO2 med mera.
Växthuseffekten, klimatförändringar, global uppvärmning, koldioxid. Detta är ord som är starkt kopplade till hur vår planet mår. Men det är inte hela sanningen. Vår jord är extremt komplex och vi kan inte föreställa oss vilken påverkan vi egentligen gör. Mätbara saker som koldioxid kan vi ta på, men sånt vi inte kan beräkna, sånt vi inte tänker på. Hur stor påverkan har egentligen elefanterna, valarna, maskarna och prärievargarna på klimatet?
Jag vill möta detta med kärlek. Jag vill att vi ska älska vår planet, älska livet som skapar liv. När vi handlar utifrån rädsla, skapar ilska och hat kan vi väcka motstånd. De som känner sig träffade av dessa ord kan gå två vägar. Antingen hör de och gör positiva ändringar, eller så väcks ett motstånd (försvar) och de stärker sin ställning. Det är en risk som kan skapa större polaritet i en värld som behöver sammanhållning och gemenskap.
Istället borde vi börja se oss omkring vad vi har. Skogen, floden, gräset, fåglarna, jorden. Allt är heligt, allt är en del av jorden, en del av helheten. Om du och jag älskar den plats vi bor på, och om alla gör det. Då kommer vi börja ta hand om vår planet igen. Låt inte det göra att du kan misshandla någon annans plats, för det kommer tillbaka.
Men vilken sida är då jag på? Är jag med Greta i hennes engagemang i att rädda världen? Jag skriver inte detta för att välja en sida. Jag vill mest påpeka att vi bör se längre än klimatförändringarna, vi bör se till livet. Jorden är inte en död sten, Moder Jord är full av liv, hon är liv.
Men kanske Gretas ilska räddar någon, jag tror på hennes syfte. Även om jag inte håller med om fokuset.
Jag har under något tillfälle pratat om eller nämnt andlighet, orden Moder Jord och helheten. Just nu känner jag ett behov av att prata mer om henne, vår planet som Moder Jord, Gaia, Pachamama eller vad du väljer att kalla henne. Jag vill börja prata om henne som något levande, inte som någon död sten som flyger genom rymden, utan en levande organism. Hon lever och jag vet det.
Foto: Johanna Stjerndahl
När jag var liten lekte jag ofta i skogen med min bror, vi klättrade i träd och berg, gick nästan vilse och älskade verkligen att vara där. Jag minns också att vi tyckte om att leka indianer (fast vilka barn gjorde inte det) och hur vi gjorde pilbågar och hyddor. De minnena kom till mig under ceremonin förra fullmånen, samtidigt som vi var inne på ämnet om förfäder.
Oavsett tror jag starkt att vår fascination för indianer kom av längtan till den naturkontakt de har och hade. Vet att jag och min bror pratat om det flera gånger hur vi önskat vi levt mer som indianerna, i kontakt med naturen. Det var något som mattades av under skoltiden men nu har börjat komma tillbaka till mig på ett helt nytt plan.
Inte bara börjar jag förstå varför jag fascinerats av indianer och naturfolk, jag börjar få kontakt med naturen! Jag ser hur hon lever. När jag tittar på träden ser jag liv, inte bara i det trädet utan livet som en del i en större helhet. Jag ser hur allt hänger ihop, träden, jorden, svamparna, gräset, buskarna, maten, djuren.. och jag! Vi är alla en del av samma liv, samma levande organism.
Räkna med att jag kommer skriva mer om hur levande vår jord är, hur du och jag är en del av något större. Gaia, tack för dig!
På Öland Roots sorteras allt! Som en del i sitt arbete om medvetenhet arbetar festivalen med att ständigt göra förbättringar för att minska sin negativa påverkan på miljön. Samtidigt göra det så besökarna också påverkas och kan göra lättare och bättre val. Därav en sådan grundlig sopsortering.
Besökarna uppmanas sortera.
Före, under och efter festivalen pågår arbetet för fullt. Under och efter är det som mest pill med sorteringen då varje påse ska gås igenom. Volontärer ställer sig redo längs bänken och öppnar varje påse som samlats in från området. Alla sorterar inte så bra. Med förkläde och handskar rotas det ibland fimpar, tamponger, matrester, plastförpackningar, blöjor och mycket annat. Med ett gemensamt mål är även skitgörat roligt dock så mycket skratt blir det bland de stinkande soporna.
Och allt är inte skräp! Tält, liggunderlag med mera samlas in och mycket av det hamnar hos Kontrapunkt i Malmö där det kommer till behövande. Konserver, oöppnade ölburkar, godis, såpbubblor och annat hittas och tas tillvara utav de hårt arbetande.
Elin tvättar en del av fynden.Dumpsterbord! Ta för er!
En tanke från min sida hade varit om alla besökare hade spenderat en halvtimme med festivalens sopsortering hade vi ökat medvetenheten ännu mer. Där lär man sig sortera. Samtidigt lär man sig hur mycket som faktiskt inte går att sortera utan måste gå som brännbart. Att vi som civilisation inte lärt oss producera saker som är gjorda för återvinning ännu. Men, de har i alla fall placerat miljöstationen precis innanför ingången så alla har möjlighet att se och även hoppa in om de vill. Besökarna har även möjlighet att få tillbaka en del av biljettpriset om de lämnar in två sorterade säckar med skräp.
Ett berg av sopor i slutet av festivalen. Kan du tänka dig att alla säckar gås igenom grundligt?
Tack till er hjältar som hjälpte till att sortera under och efter festivalen! Ni är så värdefulla <3
Jag återkommer ofta till samma sak, separationen. Denna gång om hur vi ställer oss utanför naturen och miljön, vi som i mänskligheten. Att vi pratar om “människa och miljö”, som att det egentligen går att dela på det. Vi är inte separerade från naturen, har aldrig varit, kommer aldrig bli. Vi är en del av helheten.
Om vi ser på vår planet som en organism, låt oss kalla henne Gaia, kan vi se oss själva som celler. Där vi alla har vår mening, vårt syfte vi ska leva efter. Men då behöver vi komma till den insikten. För när vi gör vad vi gör bäst ska det vara för helhetens bästa, inte för att konkurrera ut alla andra celler runt om. Att se oss alla som maskiner bland andra maskiner som bara går runt på en enda stor maskin är riskabelt.
Att älska oss själva genom att älska vår jord borde vara något vi lär oss tidigt. Se kopplingen till naturen och inte sätta oss på någon piedestal som att vi är högre än allt annat på planeten. Den dominerande kulturen på vår planet just nu har levt som att detta är det bästa vi har kunnat åstadkomma som mänsklighet. Med tanke på teknik och välstånd. Jag är inte med på den synen. Vi är inte det bästa vi kan bli, men vi har potentialen.
Om vi ser oss själva som celler i en kropp (Gaia), en del av helheten, förstår vi att det är i symbios och samarbete vi ska leva med varandra, inte konkurrens. När vi börjar tänka på att vinna genom att slå ut någon annan, då blir vi mer som cancerceller. De har också sitt syfte och jag tror vi närmat oss det nu. Fler börjar inse och det är dags för att åter hela jorden. Det kommer bli framtidens främsta arbeten. Att med kärlek hela jorden igen. Som ett immunförsvar som först försvarar sig och rensar ut och sedan återuppbygger vävnader igen.
I mina kretsar har det varit en del snack om 5G men jag har förstått att det inte riktigt kommit till den stora allmänhetens bekymmer ännu. Personligen är jag orolig, även om jag inte är direkt insatt i ämnet rent faktamässigt. Men varför är vi inte oroliga i stort?
Anledningen för min oro är i strålningen. Det finns bevis på att strålning orsakar cancer, men det är bara en liten del av problemet. Det stör också fåglar, pollinatörer och andra varelser på vår planet. Vilket i längden orsakar störningar i den naturliga balansen och planetens hälsa. Detta kan jag känna att jag vet utan att veta mer om ämnet. Strålning är skadligt, 5G innebär mer strålning.
Dels kommer det innebära fler saker som är uppkopplade, det kallas för “the internet of things”. Det är alltså utformat för våra “smarta” apparater, så antalet enheter som sänder och tar emot kommer öka om vi ger oss in i det träsket. Och även om vi inte kan säga exakt hur skadligt det är borde vi göra detta med stor försiktighet då riskerna är stora.
Men varför reagerar vi inte då? Vi har blivit beroende av våra smarta enheter, att ständigt vara uppkopplade, nåbara. Enheterna och applikationerna är utformade för att vi ska bli beroende så det är inget konstigt att vi är beroende och inget att skämmas över. Däremot behöver vi bli medvetna om det så vi kan göra en förändring. Men vi bedövas av alla medier, likes och vårt dåliga mående.
Dessutom är det alldeles säkert mycket pengar bakom, lobbyister arbetar för att inget ska sätta käppar i hjulet för de stora telekombolagen som satsat massor redan. Och när det är stora industrier bakom vågar inte heller politikerna säga ifrån.
Hur känner du inför strålning och 5G? Kommentera gärna!
För ett tag sen såg jag ett inslag på TV om vargar och tamhundar där de pratade om alfahannens roll och auktoritet. Det och mycket annat som händer runt om i världen har fått mig att känna att auktoritetens tid är förbi, i alla fall så som vi är vana vid.
När vi tänker på en alfahanne och auktoritet tänker vi på någon som bestämmer över andra och sätter sig själv först. Sett i mänskligt perspektiv är vårt samhälle uppbyggt på detta vis, skolan, arbetsplatsen, politiken med mera. Hierarki. Och vi har länge använt vargarna som en metafor för detta. Men studier börjar visa att det inte är riktigt som vi trott. Inslaget jag såg på tv handlade om ett test de gjort som visade en annan bild.
De delade på bytet
De hade två vargar i burar och en skål med mat utanför och öppnade sedan grindarna samtidigt och såg hur de betedde sig emot varandra och gjorde likadant med tamhundarna. De hade valt den som i flocken stod högst i rang och den som stod lägst i hierarkin. Både för hunden och vargen.
Tamhundarna var först ut och de sprang fort emot skålen och den som stod högst i rang hann först och den andra var inte välkommen alls. Den gick inte ens fram till skålen förens den var tom, den andra hade tagit all mat själv. När det sedan var vargarnas tur kom de fram ungefär samtidigt och båda åt ifrån skålen tills den var tom. De delade på “bytet”. Och till och med den som stod lägst i rang röt ifrån vid något tillfälle.
Detta visar en mer “platt” hierarki hos vargarna där alla är lika mycket värda gentemot hundarna som tar för sig vad de kan utan en tanke på andra. Att till och med den som står lägst har rätt att säga ifrån känns hoppingivande. Även om vi har en ledare ska ledaren leda på det sätt som är rätt för flocken, inte bara för sig själv. Ensam är inte stark.
Auktoritet bygger på rädsla
Morgondagens ledare behöver lyssna mer och faktiskt lyfta fram andra, även om de står “lägre” i rang. För det handlar inte om olika värden, bara olika funktioner och roller i helheten. Den slags auktoritet vi har trott på så länge fungerar inte längre. Den bygger på rädsla och även om det finns många som är rädda idag är något annat på väg in. Det märks bland yngre människor som inte har någon tro alls på auktoriteter längre. Säg till ett barn att göra något och hen svarar varför och kräver en förklaring.
Auktoritet byggd på rädsla leder sällan till något gott.
Häromdagen kom domstolsbeslutet som gjorde CBD-olja olagligt i Sverige. De härstammar från plantan Cannabis Sativa vilken har använts i tusentals år som både medicin, textilier, papper, byggmaterial och mycket annat men även i andliga ceremonier. CBD-oljan har använts i hälsofrämjande syften och har på senare tid blivit populärt igen. Men nu är det stopp. Sverige litar fortfarande på Reefer madness (se trailern nedan).
Samhället ser ner på människor För ett antal år sen var jag engagerad i en rörelse och till och med en förening som arbetade med att sprida information om hur en legalisering av cannabis skulle gynna oss. För mig handlade det mycket om människosynen som kriminaliseringen ger, hur vi ser ner på människor som använder sig av en planta för att försöka göra sitt liv bättre. När “vanliga” sjuk- och hälsovården inte levererar letar folk ibland andra vägar och detta är inget nytt.
Att kriminalisera människor som antingen är sjuka eller vill förbättra sin hälsa är enligt mig helt befängt. Dessutom är det en planta, en växt från naturen kommen. Hur kan en växt vara olaglig? Vi har i alla tider använt oss utav växter och örter för att hålla oss friska.
Varför är samhället emot? Just det, sen är det ju grejen med att man också kan få ett så kallat rus. Det verkar ju helt livsfarligt. Eller, hur är det med alkohol förresten? Så ruset verkar inte heller vara problemet. Vad kan det då vara som gör att samhället i stort har något emot denna planta? Jag tror det har med pengar att göra. Hampa skulle kunna sätta stora industrier på spel, bland annat läkemedelsindustrin men även pappersindustrin (läs skogsindustrin i Sverige).
Tänk om vi inte kunde utnyttja skogen i Sverige?
Skulle gärna sett mer användning av hampa i min vardag. Men skulle gärna också se en mer mänsklig syn på användningen av cannabis som medicin men även som så kallat rekreationellt bruk. De erfarenheter jag har av cannabis är mestadels bra. Som med allt annat handlar det om balans och där kan CBD-olja komma in. Oljan kan hjälpa kroppen i bättre balans genom att stötta endocannabinoidsystemet som finns i oss människor.
Sverige ligger inte i framkant när det gäller sin narkotikapolitik generellt men detta är löjligt. Känns som det kommer bli ändring på det snart iaf.
Det är inte ovanligt att man hamnar i tanken “jag förstår inte hur hen kan göra så” när man tittar på vad någon annan gör. För från vårt eget perspektiv kan det verka helt befängt hur man ens kan säga eller bete sig på ett visst sätt, att man borde veta bättre. Då är det viktigt att komma ihåg att vi alla försöker så gott vi kan, efter de förutsättningar vi har just då.
Det är så vi kan bygga upp en icke-dömande mot andra, vilket jag känner är en viktig del om vi ska kunna skapa en värld där fler får plats. Vi lever på flera plan i oroliga tider med krig, svält, terror, miljöförstöring. Men varje kris har sin möjlighet och det har vi som mänsklighet också. Vi har fantastiska möjligheter att ta denna situation och lära oss något. Att leva här i harmoni.
Häromdagen läste jag ett inlägg av en vän på Facebook där hon skrev om vatten och torkan. Förra året var väldigt torrt och det har hittills varit ett väldigt torrt år så vi kan ana vad som kommer till sommaren. Hon gav tips på hur vi kan spara på vattnet, genom hinkar i duschen, använda vatten flera gånger, kissa utomhus, duscha mindre med mera. Jättebra tips.
Sen gick jag till affären, genom villaområdet och där vattnades gräsmattorna gröna. Vi har alla olika perspektiv på världen, och det är helt okej. Möt andra med förståelse och de kommer ha lättare att förstå dig. Visa alternativ utan att döma eller klanka ner på någon annan. De gör så gott de kan, precis som du.
Så nästa gång du tänker tanken, försök föreställ dig i den andre personens skor. Det är många faktorer som spelar in hur vi agerar så det är omöjligt att förstå det till fullo. Det är alldeles för komplext. Men ju närmare vi kan komma en förståelse, ju lättare har vi att inte döma. Och ju mindre vi dömer och istället möter med kärlek så kommer vi skapa ett mer harmoniskt klimat emellan oss.
