Tillsammans skapar vi en ny historia

Världen som vi känner den kommer att rasa. Vårt ekonomiska system klarar inte hålla uppe tempot det själv skapat mycket längre. Det är ett faktum.

Ur detta ras kommer en ny värld födas fram. Den är redan på väg och du är en del utav den. Precis som alla barn kommer den nya världen göra misstag för att lära sig. Det är en del av det vi ser runt om oss idag.

Fler och fler börjar förstå att vi inte är separata ifrån varandra utan att vi alla hör ihop. Vi är här tillsammans. Planeten, växterna, djuren, varandra. Vi är alla här tillsammans och utforskar den gåvan som kallas livet och när vi inser det kommer vi möta varandra helt annorlunda. Vi kommer känna respekt och kärlek till varandra och vår moder jord som ger oss allt vi behöver.

Tillsammans skapar vi en ny historia, en historia som bygger på gemenskap och samhörighet istället för separation.

Det har redan börjat.
Jag är med!
Är du?

Skapa tillsammans i öppet kontor

Att arbeta tillsammans är mycket roligare, tycker i alla fall jag! Är därför väldigt glad för möjligheten att kunna vara på ett så kallat öppet kontor. Ofta är det så att jag sitter hemma vid datorn och arbetar, mycket jobb för mig är framför datorn. Och det kan bli ensamt och tråkigt, omotiverat. Det är hellre att jag går och diskar.

Men, om jag då går till öppet kontor kan jag både vara produktiv och samtidigt inte vara så ensam. Vårt upplägg är inte så uppstyrt som det skulle kunna vara men det är helt nytt för oss också, vi jobbar på det. Någon gång har vi kört 45 minuters-pass och sedan en paus och sen på et igen. Lite push, lite sällskap. Finns ett koncept kallat Hoffice (home-office) som bygger på en struktur.

Arbetar du mycket ensam skulle jag rekommendera dig öppet kontor om du får möjlighet, det är skitbra.

Ställ om! En kurs i framtidstro

Den 20 augusti 2018 började en kurs på Holma folkhögskola, kursen hette Ställ om. Där satt 18 personer i ring och stirrade på varandra, blandade åldrar, från olika håll i Sverige och med olika perspektiv på världen. Några kände varandra, men de flesta var nya ansikten. Inte kunde någon av oss tro att det skulle bli så magiskt.

När det nu vid midvinter var dags att få kursintyget och säg hej då förstod jag hur mycket denna grupp har betytt för mig. Tårarna samlades i ögonen och en hel del snyftande blev det under dagen. Det har varit en fantastisk tid under dessa fyra månader.

Tillsammans odlar vi en bättre värld

En kurs i perspektiv
Kursen har letts av två härliga människor som kompletterat varandra på ett sätt man inte möter någon annanstans än just på såna här ställen. Holma är en plats där människor kan växa, utvecklas, stärkas. Nu låter jag som en säljare. Men jag har verkligen älskat denna tid och när jag nu ser tillbaka kan jag verkligen se hur mycket jag har lärt mig. Innehållet har varit så brett att det ibland känts förvirrande och jag har ibland inte förstått varför vi ska lära oss en viss sak. Men nu fattar jag, allt hänger ihop.

Allt från civil olydnad, anlägga kompost och svampodling till bokföring, affärsplan och friluftsliv. Jag är extremt tacksam för allt jag har lärt mig under kursen, både ren fakta men framförallt förhållningssätt till världen och alla i den. En kurs i perspektiv! Älskar att lära mig nya saker och denna kursen har gjort det på ett intensivt men ändå avslappnat vis. Bra jobbat!

Tack klassen
Tack till Chris, Hugo, Caroline, Magnus, Claudia, Carolina, Jonathan, Karin, Helene, Lina, Marcus, Rebecca, Karin, Shayenn, Helen, Nina, Mikala, Ellen och Ava! Ställ om 2018, vilken klass!

En klass med klass helt enkelt <3

Det jag känner nu, med infallsvinkeln jag hade före kursen, är att vi lever i en tid av experimenterande. Världen fungerar inte just nu, det är inget optimalt system som vi som civilisation använder oss av och i detta nu håller det på att ändras. Vi är många som vill skapa något bättre, men eftersom det inte finns något perfekt system att härma får vi helt enkelt prova oss fram. Det är det vi gör, hela tiden. Så länge vi gör det med omtanke för naturen, varandra och oss själva (vilket ändå är samma).

Vi ses i framtiden!

En enkel man – Nu även på Youtube

Nu har jag även fått för mig att jag ska ha en Youtube-kanal. Har gjort lite videos till Alla Höör Ihop den senaste tiden och kommit på att det var roligt. Samtidigt har jag ju saker jag vill säga och sprida och videos är alltid uppskattat. Jag gillar videos men tycker också om text så kommer därför blanda mitt bloggande här med videos. Spännande att se vilket som kommer ta mest av min tid 😉

In och prenumerera på min kanal nu!

PS. Är jag en influencer nu? Eller måste man ha utbildning för det?

None of your business

Hur ofta gör du en viss sak för att andra ska tycka något om dig? Tänk efter, svara ärligt. Jag kommer ibland på mig själv efter jag sagt eller gjort en viss sak. Undrande står jag där, frågar mig själv varför.

Det känns som att vi redan tidigt får lära oss att vi ska prestera för att vi ska vara till nytta för samhället, vi bedöms för vad vi gör och säger. När sådana krav kommer tidigt i livet bär vi det med oss länge utan att ifrågasätta det. Men samtidigt blir man tillsagd att skita i vad andra tycker. Allt tycks säga emot vartannat och det är inte konstigt att förvirringen blir stor när man försöker ta reda på vem man är.

Om du som läser detta nu känner igen dig, att du ibland kommer på dig själv att styra ditt handlande och tänkande efter vad andra ska tycka om dig, så ska jag säg en sak. Jag tycker det låter fel att skita i vad andra tycker. Det är bättre att se det som att det inte har med dig att göra. Det är du som har ansvar för dina handlingar och dina tankar, likadant är det för alla andra. De får ta ansvar för sina tankar och handlingar. What other people think of you is non of your business.

Blanda inte ihop detta med sköt dig själv och skit i andra vilket jag tycker låter fruktansvärt. Men du kan inte ta ansvar för vad andra gör. Du kan heller aldrig förändra någon annan, ingen kan förändra dig. Det är bara en själv som har den makten, och det ansvaret. Så bli mer medveten om dig själv innan du dömer eller tar ansvar för vad någon annan gör eller tänker.

Fira dig själv varje gång du går ett steg extra, stora som små. Foto: Carolina Hellrup

Kom in i ringen

I våras blev jag introducerad till cirkeln som ett sätt att finnas tillsammans. Jag har säkerligen tidigare varit i cirkel, men inte på det sätt jag nu under ett halvår har upplevt. Cirklar där man får möjlighet att synas, höras, lyssna och verkligen vara en del av helheten.

Det började enkelt på Holma folkhögskola, vi samlas alltid i ring på lektionerna och börjar dagen med att checka in, man får helt enkelt möjlighet att säga hur det är med en. Ibland kan man prata om vad man gjorde i helgen, ibland kan man prata om hur ledsen man är för att någon har gått bort och ibland kan man passa utan att säga något. Det har lärt mig hur viktigt det är att vid varje tillfälle få möjligheten att själv känna vad man vill berätta. Men också hur viktigt det är att alla verkligen får möjligheten att ens säga något utan att andra avbryter.

Förutom i skolan har jag hamnat i cirklar i andra sammanhang, ofta runt en eld. När man samlas runt en eld tillsammans känns det så verkligt på något vis. Det känns mänskligt, som att något i en vaknar till liv. Ibland har vi samlats för att sjunga, andra för att dela med sig av varandra. Men alltid har kontakten i ringen varit stark och viktig. Varje gång jag går in i cirkel, desto närmare känner jag att jag kommer känslan av att vi alla är ett.

Detta med cirklar är något jag kommer ta med mig överallt i livet, det är ett mycket bra verktyg för att locka fram det mänskliga i oss och ge plats för varandra. En perfekt cirkel är där alla kan se varandra i ögonen. Hur har du det i ditt liv, finns det möjlighet att föra in cirkel någonstans? Skapa en cirkel och låt alla i cirkeln få säga hur de mår och se vilken fantastisk gåva du har runt dig. Människor är fantastiska och du är en del i helheten, du är viktig, du får plats. Så…

Kom in i ringen!

Imorgon startar Tillsammanspodden

För ett tag sen, ja ungefär en månad sen bestämde jag och Johanna oss för att starta en podcast. Vi är båda två på en plats i livet där vi vill göra något för att förändra världen, och vi är egentligen redan igång. Men vi kände att dessa historier behövde synliggöras mer så vi kommer sprida massor av positiva historier tillsammans.

Vi har också en twist på podden, vi vill bygga broar mellan olika världar, olika grupper i samhället. Det finns många överallt som dagligen arbetar för att göra världen till en bättre plats, men de känner inte till varandra. Istället för att fokusera på olikheterna och problemen vill vi fokusera på likheterna och lösningarna.

Och när vi tittar på våra liv och hur vi bäst gör för att komma någonstans så handlar det om tillsammans, alltid tillsammans. Vi behöver börja arbeta mer tillsammans, samarbete, gemenskap. Då kommer vi som individer växa men framförallt kommer samhället blir mer harmoniskt och rättvist för både oss människor och resten av naturen. Vi är här för att ta hand om vår planet, inte utnyttja den på det brutala sätt vi som mänsklighet gör idag. Vi kan bättre än så, det ser jag varje dag.

Så imorgon, måndag 20 augusti släpps första avsnittet av vår podcast och du hittar den på www.tillsammansbloggen.se eller där du brukar hitta dina poddar. Du kan redan nu gå in och anmäla dig för att få uppdateringar till din email varje gång vi släpper ett avsnitt. Gå in på hemsidan och rulla längst ner och fyll i.

Tack så länge!

En spirituell väg – En kärlek

Under en tid nu har jag upptäckt en annan del av mig själv och världen runt om mig som känns väldigt spännande. Det är något jag under det senaste halvåret nu har följt och givit mig en känsla av att jag är på rätt väg, en spirituell väg.

Det hela stärktes väldigt mycket på midsommarafton detta året när jag tillsammans med 11 andra personer klev in i en svetthydda. Det var första gången jag var med i en svetthydda och visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men kände att jag skulle göra det. Jag bestämde mig först på morgonen, att jag verkligen skulle göra det. Och det beslutet känns idag helt rätt.

Jag vet inte riktigt hur många timmar vi satt där i mörkret, i värmen. Men ju längre tiden gick kände jag en insikt växa inom mig. Det största jag känner kom ur det för min del, var insikten om att vi alla är en. Något som jag under en tid har tänkt och som bland annat reggaen givit mig. En kärlek, vi är alla samma. När vi i svetthyddan delade våra känslor och historier kunde jag känna hur de andra kände, mitt hjärta kände av deras smärta, deras insikter. Det kändes som att vi alla var en.

Det känns som en svår sak att beskriva i ord, men det har påverkat mitt liv. Eftersom jag tidigare med hjälp av tankar har tänkt att vi alla är en gav känslan av det en styrka. Det påverkar hur jag bemöter människor. För om jag kan se att personen framför mig är jag, så bemöter jag alla med samma kärlek och värme. Känner du till Gyllene regeln? Gör mot andra som du själv vill bli behandlad. Kommer den från samma insikt tror du?

Tillsammans med andra sammankomster jag varit på den senaste tiden, sång, trummor, yoga med mera, så har jag nu kommit på att jag är spirituell. Det känns som en ännu mer spännande värld nu. Den känns mer på riktigt än någonsin och jag känner hur vacker den är.

Min resa har pågått i över 30 år. Ändå känns det som den precis har börjat. Tiden är nu!

Måste jag odla för självförsörjning?

I många år har jag haft en romantisk dröm i mitt huvud, att bo på en plats där jag kan odla min egen mat, få det jag behöver direkt från gården. Jag har velat komma så nära självförsörjning som möjligt. Anledningen har bland annat varit att slippa vara beroende av detta system vi har skapat, ett system som ändå är på väg åt fel håll. Ett system där vi snart kan bli tvungna att ställa om till småbruk ändå. Det system jag tänker på är det konventionella jordbruket, med stora mono-odlingar beroende av maskiner som går på olja. Vi behöver tänka mer hållbart, lokalt. Men måste jag ägna mig åt odling?

I våras, tror det var i mars, började jag en kurs på Holma folkhögskola som fokuserade på grunderna i skogsträdgårdsodling. Och med min dröm i bakhuvudet kändes det alldeles utmärkt och precis i rätt tid. Jag har inte så mycket erfarenhet av odling sedan tidigare, så nu var det dags.

Kursen är väldigt intressant, den pågår fortfarande, och jag har lärt mig massor väldigt snabbt. Vi har tagit sticklingar, pratat om jord, nyttodjur, matlagning och mycket annat. Vid flera tillfällen har vi fått växter med oss hem som vi kunde ta hand om och få att leva vidare. Men jag har inte kommit igång med min odling. De stod länge på uteplatsen tills någon annan planterade dem.

Flera av de jag bor med odlar, vattnar och grejar hela tiden och jag, jag sitter vid datorn, är iväg och gör saker med andra människor och äter av det som odlas. Jag har världens möjlighet att verkligen vara med i odlingen, men jag gör det inte. Varför? Jo, jag har kommit på att jag har inget intresse av att engagera mig i att odla. Så enkelt är det.

Men har nu min dröm om självförsörjning spruckit? Inte enligt min mening. Visst jag bidrar inte så mycket till odlingen av maten, men jag hjälper till att äta upp den. Och om vi tänker på hur Ubuntu-filosofin är så är det så här det ska vara. Man ska bidra med sina talanger och kunskaper för allas bästa. Och min talang är inte odling, det är något annat. Vad det kan vara får vi diskutera i ett annat inlägg, det enda jag kan säg är att jag är…

en enkel man