Insikten att vi alla är en

Insikten om hur vi alla hänger ihop, att vi alla är en, är något som kommer till mig starkare och starkare. Just nu är jag i en period där jag funderar mycket på ordet och konceptet gåva, att livet är en gåva. Det efter att jag just nu tar en kurs som heter Living in the gift.

Tänker mycket på hur det kan se ut om vi åter igen börjar bygga våra samhällen genom gåvoekonomi. Tänk dig hur det fungerar idag när banden mellan oss klipps direkt när vi betalar för något. Jag klipper din gräsmatta, du ger mig en hundring, vi är kvitt. Vi bygger inga relationer med varandra, inga band. Tänk istället så här: jag klipper din gräsmatta, du ger mig ingenting, vi har ett band. Du känner tacksamhet och en känsla av att vilja ge tillbaka. Men det du ger behöver inte vara till mig, du kan ge åt ett annat håll för om vi bygger ett samhälle och en gemenskap på detta så kommer det går runt och tillbaka till mig från något håll.

Detta sätt att se och tänka resonerar så väl inuti mig ju mer jag tänker på det. Visserligen väldigt kortfattat, detta är något som berörs bäst i samtal. Hur känner du?

Att vara självisk

En annan sak jag tänkt på är hur själviskhet och girighet hänger ihop med denna bild av separation vi lever i. Men är det fel att vara självisk? Om jag ser att vi är alla en känns det inte fel att vara självisk. Det du ger till andra ger du dig själv, älskar du dig själv älskar du andra. Men det handlar om att hitta den känslan inuti sig själv, jag är du! Det ska kännas autentiskt.

Känner du till gyllene regeln? Behandla andra så som du själv vill bli behandlad. Den återkommer i många religioner och gamla läror och handlar om samma sak. Allt du gör har en påverkan och du får själv välja hur du vill påverka. Ibland kan inte saker förutses, då kan det bli ett så kallat misstag att lära sig utav. Men ha det med dig, gyllene regeln. För den andra personen är du.

Det är du!

The Truman Show

Har du sett filmen The Truman Show med Jim Carrey? Om inte så skulle jag rekommendera den. Jag såg den redan när jag var ganska liten men det var inte förens jag blev äldre som jag faktiskt förstod den på riktigt.

Filmen handlar om en man som i hela sitt liv levt i en reality show, utan att veta om det. Hela hans liv har direktsänts över hela världen och alla relationer han haft har bestått av skådespelare. Men en dag börjar han vakna upp och förstå att det inte är som han trott. Han börjar ifrågasätta sin omvärld.

Det är något de flesta av oss gör vid något tillfälle, till en viss grad i alla fall. Jag känner väl igen det själv, hur jag först börja förstå problemen, eller till en början symptomen. Ju mer jag fick svar på, desto mer förstod jag hur allt jag lärt mig hittills varit “fel”, framförallt det jag lärt mig i skolan.

Det är inte alla av oss som ifrågasätter vår omvärld på detta sätt, utan istället accepterar att världen ser ut som den gör. Utan att det går att göra något åt det. De spelar helt enkelt sin roll i filmen livet utan att förstå att de spelar den. Varför?

Påminner också en del om filmen The Matrix om du sett den. Vi spelar våra roller men plötsligt finner vi oss själva på väg ner i kaninhålet, precis som Alice.

Alternativen behöver bli mainstream

Vi lever i en märklig tid. Ser vi på nyheterna matas vi med bilder på krig och elände, hur allting verkar vara helt upp och ner, en värld full av hat och död. När vi umgås med våra nära och kära ser vi en helt annan del av världen, kärlek och relationer. Hur ska vi göra för att få världen till det stadie vi känner är kärleksfullt?

Runt om i världen finns det individer och grupper som gör saker som i mångas ögon ses som alternativa. Människor som odlar sin egen mat, lever i tiny houses, göra sina behov utedass och använder sig av alternativa behandlingsformer när inte vården räcker till. De flesta av dessa människor och grupper gör detta av helt andra anledningar än vad vi är uppfostrade och lärda att göra.

I vår kultur, det vi kallar det moderna samhället, är vi lärda att ta hand om oss själva, att alltid prestera som individ och de som inte hänger med hamnar helt enkelt efter. Vare sig det är människor, djur eller vår planet. Allt vi gör gör vi för oss själva. Men de som lever “alternativa” livsstilar då, varför gör de annorlunda? De gör det utav kärlek, och inte för att det är bäst för dem utan för att det är bäst för alla andra. Människor, djur och planeten.

Jämför med hur du behandlar ett barn. Du uppfostrar inte barnet på ett bra sätt för att det är bäst för Dig, du gör det med kärlek till barnet. Se världen på samma sätt. Var snäll mot planeten för att du älskar den, inte för att det är bäst för dig, var snäll mot de runt dig av samma anledning.

Hur känner du?

Och fundera på hur du känner för det system vi idag lever i. Hur känner du att ekonomin fungerar, teknologin, politiken? För ett antal år sen hade vi en tilltro till allt det där, teknologin kunde göra att vi slapp arbeta mindre, politiken skulle göra det bättre för alla. Jag kan erkänna att jag känner inte att det har lyckats och att fler börjar tappa tron på det. Det har liksom urholkats på något vis.

Och med tanke på hur vårt jordbruk ser ut idag behöver vi kolla på det som idag är alternativt men som för 100 år sen var helt normalt. Vi behöver visa respekt för jorden, med kärlek som grund. Alternativen behöver bli mainstream om vi ska klara denna kris.

Ut och titta på allt det vackra

Under många år gnällde jag på vintern, snön, mörkret, kylan och framförallt att det alltid blev så blött allting. En vinter i södra Sverige består mest av slask som gör fötterna blöta, en ruggig kyla som går rakt in i märgen och många omgångar snö. Det har fått mig att tycka mindre om vintern.

Men hela mitt liv har tagit en vändning, eller framförallt min syn på livet och världen runt om mig. Vintern är idag så mycket vackrare än vad den var häromåret, även i verkligheten. Har alltid tyckt om vintern, på bild. För det är vackert. Men nu har jag även börjat uppskatta att faktiskt vara i den och det känns fantastiskt.

Vill du veta hemligheten? Närvaro. Att leva i nuet, acceptera det som är, ta emot det med tacksamhet. För det är nu man ska leva, om du inte lever nu så lever du aldrig. Jo, jag älskar sommaren med dess värme och jag längtar även dit. Men ändå finns det inget bättre i livet än just NU.

Så hitta övningar på att vara i nuet, börja meditera, yoga eller andra andningsövningar. Bli medveten om dig själv och ditt inre. Börja med guidade meditationer om du känner för det, Tillsammanspodden har t.ex. i varje avsnitt.

Vad är ditt bästa tips på hur man kan leva nu? Kommentera gärna.

Om jag visste då vad jag vet nu

Har du någon gång tittat tillbaka på ditt liv och tänkt “varför gjorde jag så”? Kanske känner du också till det välkända uttrycket “med facit i hand” som ofta används när man kommer på att det kunde gjorts annorlunda. Det är inte ovanligt att vi bestraffar oss själva med negativa tankar om sånt som redan har hänt. Men hjälper det?

mörrumsån december lågt vatten
Vatten under bron

Jag kan berätta för dig att det som har hänt, det har hänt och du kan inte göra någonting åt det längre. Jag vet också att du gjorde så gott du kunde i den situationen, med tanke på de förutsättningar och den kunskap du hade då. Så att fasta i tankarna om att du kunde gjort annorlunda gör dig inget gott. Ta med dig det du lärde dig in i framtiden och ta det med dig in i andra situationer där du istället kan påverka, sånt som händer nu.

Så istället för att grotta ner dig i det förflutna, lev nu. Det gamla är en del av dina kunskaper, dina erfarenheter, sånt du har med dig in i varje situation. Se till att använda det klokt. Jag vet du gör så gott du kan!

Hakuna Matata

Nytt år, nu kör vi!

Ja då var det dags att börja blogga igen. Det har hamnat lite efter och nu har jag kommit på varför. Jag har fokuserat för mycket på att leverera bra innehåll, funderat på vad du som läser ska tycka, rädd för att säga nåt fel. För en gång på nätet, alltid på nätet. Och visst är det sant, men jag tror ju att man är den man är just nu, i nästa ögonblick är man någon annan.

Personlig utveckling sker hela tiden och vad jag skriver här är hur jag tänker och känner just nu. Om en månad tänker jag helt annorlunda och då får jag ju skriva om det. Så, nu kommer jag helt enkelt skriva lite fler inlägg och så får det bli som det blir. Gillar du det? Säg gärna till. Gillar du det inte? Säg gärna till. Är alltid öppen för diskussion och ifrågasättande.

selfie i ett stall

Nu börjar vi

Så nu kommer jag köra på! Glöm inte att kolla in min Youtube-kanal och snart släpps nytt på Tillsammansbloggen också. Mitt arbete i Alla Höör Ihop kommer också fortsätta och jag ser verkligen fram emot vad vi kommer skapa där. Har också blivit en del av Gaia Center här i Höör, får se vad som kommer skapas där.

God Jul! Eller?

Julen är inte min favorit, det är en högtid jag kunde hoppat över. Även om jag gillar tiden med mycket ljus inomhus, mörker utanför, en tid att gå in i sig själv men också att umgås med de nära. Så känns det på något vis jobbigt också. Dels är det en press, på att man ska göra eller vara på ett visst sätt. Dels är det allt jag ser hända runt mig.

Överkonsumtion. Det är väl ingenting nytt för någon av oss längre, att vi producerar för mycket grejor som bara läggs på hög för att sedan kastas. När jag ser högen av julklappar ser jag världens lidande, mer så än när jag kollar på nyheterna. För det är precis framför mig. Hur barn i Bangladesh sitter och syr kläder 14 timmar om dagen, hur fattiga i Afrika eldar upp elektronikskrot för att komma åt metallen inuti. Då gör det ont i mig.

Sen vänder jag mig om och ser maten. Hur vi skövlar regnskogen i Amazonas för att producera foder till våra djur, hur människor svälter och hur vi kastar tonvis med mat varje dag. Det går inte ihop i mitt huvud. Mängder av djur slaktas helt i onödan, mycket kastas. Och jag ger mig inte in på frågan om hälsa idag.

Så.. Därför skulle jag hellre byta ut traditionerna mot något annat. Eller, tillbaka till rätt fokus egentligen. Årets mörkaste dag var nu vid midvintersolståndet, det är en dag att fira. När ljuset åter börja komma närmare igen, när det vänder. En tid för att göra avslut på det som varit för att kunna fokusera på det som ska bli. Och en tid för gemenskap, värme, att finnas där för varandra.

Om vi kan fokusera på det så är jag med!

Jag tar en paus

Eftersom jag har sjuttielva andra projekt på gång just nu känner jag att det är dags för en liten paus från detta bloggandet. Jag kommer tillbaka när livet lugnat sig lite, om några veckor skulle jag tro 🙂

Under tiden finns jag på www.tillsammansbloggen.se och ww.allahoorihop.se som kommer fortsätta under pausen. Även Instagram kommer finnas levande skulle jag tro. Och så finns jag ju här i Höör om ni har vägarna förbi!

Nu blir det att läsa en bok!