Det är inte meningen att du ska klara dig själv!
Vi blir upplärda att vi ska klara oss själva, bli självständiga och inte be om hjälp. Men det är helt onaturligt för oss att bete oss på det viset, vilket gör att det skaver i oss. Eftersom vi är skapta att bo och leva i samhällen, som en del av helheten är vi också skapta att både behöva andra och vara behövda av andra. När vi inte får bli behövda eller behöver andra så känner vi ensamheten växa.
För cirka ett år sen så började jag och Johanna Stjerndahl arbeta tillsammans. Vi läste kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier tillsammans på Holma Folkhögskola vilket gjorde att vi startade Tillsammanspodden. Efter det har vår relation bara växt och vi känner båda ett starkt driv att arbeta tillsammans för en bättre framtid. På olika sätt.
Ett av sätten vi gör det är att jag nu hjälper henne med det hon redan gör i sitt företag, smycken med kristaller. Jag fixar och donar med hennes hemsida och webshop och håller just nu på att sätta ihop vår första webbkurs. Tekniken håller jag i, så håller Johanna i innehållet. Ett bra exempel på att man kan åstadkomma mer om man samarbetar och gör det man är bra på och tycker är roligt. Att arbeta tillsammans är roligare!
Det inspirerar också mig att i framtiden göra en webbkurs, men det återkommer jag till i framtiden. Under tiden får ni hålla till godo med Johannas som planeras komma under hösten, och så min Youtube-kanal och Tillsammansbloggen.
Det händer mycket i vår värld just nu och vi vill vara med att skapa den genom att agera. Be the change. Under en tid har konkurrens och individualism tagit stor plats, men jag kan se och känna ett skifte. Vi har kommit till en punkt där vi förstår att samarbete är mycket starkare, att vi är här tillsammans och alla behöver vara med för att vi ska ha det bra. Vi har alla något att komma med, stort som smått.
Genom att vara de unika varelser vi är stärker vi helheten tillsammans. Låt ditt ljus flöda och komma ut till världen runt omkring dig. Din låga kan tända andra lågor utan att du tappar i kraft, så sprid ditt ljus som ringar på vattnet. Arbeta tillsammans!
Låt oss älska vår Moder, hon som ger oss liv i överflöd. Moder Jord, Gaia, Pachamama. Låt oss tänka att liv skapar liv, så ju mer levande vår planet är desto mer liv kan här finnas. Låt oss skapa förutsättningarna för liv tillsammans med jorden.
Idag blåser det väldigt mycket ute och luften fylls av små frön som lossnar från träden. De är överallt. Längs med trottoarkanterna, i gräset, i håret, i köket och högt uppe i luften. Det är som att just idag skulle det blåsa, just idag skulle träden släppa ifrån sig fröna. Som att de visste, som en intelligens som genomsyrar allt liv skapar detta levande komplexa system vi kallar jorden. Gaia är en levande organism, som vi är en del utav.
Jag kom att tänka på det överflöd som skapas i naturen. Träden släpper långt mycket mer frön än den hade behövt för att föröka sig, de kommer till nytta på andra sätt också. Den näring träden tagit upp ur marken har nu möjlighet att färdas kilometervis och om inte milvis bort. De hjälper alltså till att gödsla vår omgivning. Likadant med ekarna och deras ollon. De blir till mat till smådjuren och ekorrarna som glömmer bort sina gömmen hjälper till att sprida både generna och näringsämnena. Allt har en funktion, eller rättare sagt många funktioner.
Allt liv finns till av en anledning, precis som du och jag. Låt oss vara en del av detta överflöd, låt oss leva ut våra liv i denna vackra värld. Du är en del av något stort!
På Öland Roots sorteras allt! Som en del i sitt arbete om medvetenhet arbetar festivalen med att ständigt göra förbättringar för att minska sin negativa påverkan på miljön. Samtidigt göra det så besökarna också påverkas och kan göra lättare och bättre val. Därav en sådan grundlig sopsortering.
Före, under och efter festivalen pågår arbetet för fullt. Under och efter är det som mest pill med sorteringen då varje påse ska gås igenom. Volontärer ställer sig redo längs bänken och öppnar varje påse som samlats in från området. Alla sorterar inte så bra. Med förkläde och handskar rotas det ibland fimpar, tamponger, matrester, plastförpackningar, blöjor och mycket annat. Med ett gemensamt mål är även skitgörat roligt dock så mycket skratt blir det bland de stinkande soporna.
Och allt är inte skräp! Tält, liggunderlag med mera samlas in och mycket av det hamnar hos Kontrapunkt i Malmö där det kommer till behövande. Konserver, oöppnade ölburkar, godis, såpbubblor och annat hittas och tas tillvara utav de hårt arbetande.
En tanke från min sida hade varit om alla besökare hade spenderat en halvtimme med festivalens sopsortering hade vi ökat medvetenheten ännu mer. Där lär man sig sortera. Samtidigt lär man sig hur mycket som faktiskt inte går att sortera utan måste gå som brännbart. Att vi som civilisation inte lärt oss producera saker som är gjorda för återvinning ännu. Men, de har i alla fall placerat miljöstationen precis innanför ingången så alla har möjlighet att se och även hoppa in om de vill. Besökarna har även möjlighet att få tillbaka en del av biljettpriset om de lämnar in två sorterade säckar med skräp.
Tack till er hjältar som hjälpte till att sortera under och efter festivalen! Ni är så värdefulla <3
Stort tack till alla som engagerar sig i Öland Roots! Det skapas magi för gemene man på platsen under tallarna en mil söder om bron på Öland i juli varje år. En plats där alla är välkomna!
Jag arbetar med för en bättre värld i allt jag gör, så gott jag kan. Öland Roots är ett bra exempel på precis samma sak, deras ledord är Kärlek, Solidaritet och Medvetenhet. Kärlek för när vi utgår från kärlek är vi närmast vår innersta sanning, solidaritet för att vi är här tillsammans för varandra, medvetenhet för att hela tiden medvetet utvecklas framåt.
I onsdags landade jag hemma i Höör igen, sliten men full med inspiration från festivalen. De bygger upp ett litet samhälle där varje år och lever nästan helt på ideella krafter. När människor går tillsammans med ett gemensamt mål kan magi skapas. Pengar gör ingenting, människor gör allt. I en vecka levde jag med festivalen, först som besökare och reggaefantast, sen som funktionär och familjemedlem.
Tack till er som driver festivalen, Paul, Emelie, Emmy, Olof, Stoffe, Freddy, Rebecca, Kalle och alla jag glömt eller inte kommer ihåg namnet på. Ni är helt fantastiska! <3
En kärlek!
Jag återkommer ofta till samma sak, separationen. Denna gång om hur vi ställer oss utanför naturen och miljön, vi som i mänskligheten. Att vi pratar om “människa och miljö”, som att det egentligen går att dela på det. Vi är inte separerade från naturen, har aldrig varit, kommer aldrig bli. Vi är en del av helheten.
Om vi ser på vår planet som en organism, låt oss kalla henne Gaia, kan vi se oss själva som celler. Där vi alla har vår mening, vårt syfte vi ska leva efter. Men då behöver vi komma till den insikten. För när vi gör vad vi gör bäst ska det vara för helhetens bästa, inte för att konkurrera ut alla andra celler runt om. Att se oss alla som maskiner bland andra maskiner som bara går runt på en enda stor maskin är riskabelt.
Att älska oss själva genom att älska vår jord borde vara något vi lär oss tidigt. Se kopplingen till naturen och inte sätta oss på någon piedestal som att vi är högre än allt annat på planeten. Den dominerande kulturen på vår planet just nu har levt som att detta är det bästa vi har kunnat åstadkomma som mänsklighet. Med tanke på teknik och välstånd. Jag är inte med på den synen. Vi är inte det bästa vi kan bli, men vi har potentialen.
Om vi ser oss själva som celler i en kropp (Gaia), en del av helheten, förstår vi att det är i symbios och samarbete vi ska leva med varandra, inte konkurrens. När vi börjar tänka på att vinna genom att slå ut någon annan, då blir vi mer som cancerceller. De har också sitt syfte och jag tror vi närmat oss det nu. Fler börjar inse och det är dags för att åter hela jorden. Det kommer bli framtidens främsta arbeten. Att med kärlek hela jorden igen. Som ett immunförsvar som först försvarar sig och rensar ut och sedan återuppbygger vävnader igen.
Tack till Moder Jord!
I mina kretsar har det varit en del snack om 5G men jag har förstått att det inte riktigt kommit till den stora allmänhetens bekymmer ännu. Personligen är jag orolig, även om jag inte är direkt insatt i ämnet rent faktamässigt. Men varför är vi inte oroliga i stort?
Anledningen för min oro är i strålningen. Det finns bevis på att strålning orsakar cancer, men det är bara en liten del av problemet. Det stör också fåglar, pollinatörer och andra varelser på vår planet. Vilket i längden orsakar störningar i den naturliga balansen och planetens hälsa. Detta kan jag känna att jag vet utan att veta mer om ämnet. Strålning är skadligt, 5G innebär mer strålning.
Dels kommer det innebära fler saker som är uppkopplade, det kallas för “the internet of things”. Det är alltså utformat för våra “smarta” apparater, så antalet enheter som sänder och tar emot kommer öka om vi ger oss in i det träsket. Och även om vi inte kan säga exakt hur skadligt det är borde vi göra detta med stor försiktighet då riskerna är stora.
Men varför reagerar vi inte då? Vi har blivit beroende av våra smarta enheter, att ständigt vara uppkopplade, nåbara. Enheterna och applikationerna är utformade för att vi ska bli beroende så det är inget konstigt att vi är beroende och inget att skämmas över. Däremot behöver vi bli medvetna om det så vi kan göra en förändring. Men vi bedövas av alla medier, likes och vårt dåliga mående.
Dessutom är det alldeles säkert mycket pengar bakom, lobbyister arbetar för att inget ska sätta käppar i hjulet för de stora telekombolagen som satsat massor redan. Och när det är stora industrier bakom vågar inte heller politikerna säga ifrån.
Hur känner du inför strålning och 5G? Kommentera gärna!
För ett tag sen såg jag ett inslag på TV om vargar och tamhundar där de pratade om alfahannens roll och auktoritet. Det och mycket annat som händer runt om i världen har fått mig att känna att auktoritetens tid är förbi, i alla fall så som vi är vana vid.
När vi tänker på en alfahanne och auktoritet tänker vi på någon som bestämmer över andra och sätter sig själv först. Sett i mänskligt perspektiv är vårt samhälle uppbyggt på detta vis, skolan, arbetsplatsen, politiken med mera. Hierarki. Och vi har länge använt vargarna som en metafor för detta. Men studier börjar visa att det inte är riktigt som vi trott. Inslaget jag såg på tv handlade om ett test de gjort som visade en annan bild.
De hade två vargar i burar och en skål med mat utanför och öppnade sedan grindarna samtidigt och såg hur de betedde sig emot varandra och gjorde likadant med tamhundarna. De hade valt den som i flocken stod högst i rang och den som stod lägst i hierarkin. Både för hunden och vargen.
Tamhundarna var först ut och de sprang fort emot skålen och den som stod högst i rang hann först och den andra var inte välkommen alls. Den gick inte ens fram till skålen förens den var tom, den andra hade tagit all mat själv. När det sedan var vargarnas tur kom de fram ungefär samtidigt och båda åt ifrån skålen tills den var tom. De delade på “bytet”. Och till och med den som stod lägst i rang röt ifrån vid något tillfälle.
Detta visar en mer “platt” hierarki hos vargarna där alla är lika mycket värda gentemot hundarna som tar för sig vad de kan utan en tanke på andra. Att till och med den som står lägst har rätt att säga ifrån känns hoppingivande. Även om vi har en ledare ska ledaren leda på det sätt som är rätt för flocken, inte bara för sig själv. Ensam är inte stark.
Morgondagens ledare behöver lyssna mer och faktiskt lyfta fram andra, även om de står “lägre” i rang. För det handlar inte om olika värden, bara olika funktioner och roller i helheten. Den slags auktoritet vi har trott på så länge fungerar inte längre. Den bygger på rädsla och även om det finns många som är rädda idag är något annat på väg in. Det märks bland yngre människor som inte har någon tro alls på auktoriteter längre. Säg till ett barn att göra något och hen svarar varför och kräver en förklaring.
Hur ser du på auktoriteter?
Häromdagen kom domstolsbeslutet som gjorde CBD-olja olagligt i Sverige. De härstammar från plantan Cannabis Sativa vilken har använts i tusentals år som både medicin, textilier, papper, byggmaterial och mycket annat men även i andliga ceremonier. CBD-oljan har använts i hälsofrämjande syften och har på senare tid blivit populärt igen. Men nu är det stopp. Sverige litar fortfarande på Reefer madness (se trailern nedan).
Samhället ser ner på människor
För ett antal år sen var jag engagerad i en rörelse och till och med en förening som arbetade med att sprida information om hur en legalisering av cannabis skulle gynna oss. För mig handlade det mycket om människosynen som kriminaliseringen ger, hur vi ser ner på människor som använder sig av en planta för att försöka göra sitt liv bättre. När “vanliga” sjuk- och hälsovården inte levererar letar folk ibland andra vägar och detta är inget nytt.
Att kriminalisera människor som antingen är sjuka eller vill förbättra sin hälsa är enligt mig helt befängt. Dessutom är det en planta, en växt från naturen kommen. Hur kan en växt vara olaglig? Vi har i alla tider använt oss utav växter och örter för att hålla oss friska.
Varför är samhället emot?
Just det, sen är det ju grejen med att man också kan få ett så kallat rus. Det verkar ju helt livsfarligt. Eller, hur är det med alkohol förresten? Så ruset verkar inte heller vara problemet. Vad kan det då vara som gör att samhället i stort har något emot denna planta? Jag tror det har med pengar att göra. Hampa skulle kunna sätta stora industrier på spel, bland annat läkemedelsindustrin men även pappersindustrin (läs skogsindustrin i Sverige).
Skulle gärna sett mer användning av hampa i min vardag. Men skulle gärna också se en mer mänsklig syn på användningen av cannabis som medicin men även som så kallat rekreationellt bruk. De erfarenheter jag har av cannabis är mestadels bra. Som med allt annat handlar det om balans och där kan CBD-olja komma in. Oljan kan hjälpa kroppen i bättre balans genom att stötta endocannabinoidsystemet som finns i oss människor.
Sverige ligger inte i framkant när det gäller sin narkotikapolitik generellt men detta är löjligt. Känns som det kommer bli ändring på det snart iaf.
Vad tror du?
Att acceptera känslor som vi ser som negativa är ett viktig steg mot en helande och mot en mer hel värld. Sorg, ilska, rädsla och många andra. När vi börjar acceptera dem istället för att försöka dölja eller mota bort dem kan vi öka vår förståelse om oss själva och vår plats i världen. Därmed kan vi gå vidare och utforska de känslor vi se som mer positiva, glädje, lycka, tacksamhet.
Jag genomgår just nu en kort online-kurs gjord av Pachamama Alliance som riktar sig till aktivister av olika slag. Den handlar om hur vår värld ser ut och hur vi kan arbeta för att göra en positiv förändring. I början gick vi igenom hur världen ser ut och vad vi gör emot vår planet och varandra, var vi är idag.
Och jag som på senaste tiden fokuserat på positiva förändringar, lösningar och inte så mycket på det negativa drabbades av en stor sorg. Även om det inte var något nytt utan något jag kände till var det ett tag sen jag gick in i den känslan av sorg. Jag satt med tårar i ögonen i soffan och kände hur jag ville omfamna hela världen och bara säga “förlåt”. Att inse att jag är en del av problemet, jag bär på ansvar för hur vår planet behandlas. Med det ansvaret kommer också makten att faktiskt göra någonting.
På ett personligt plan har jag också den senaste tiden stött på en ilska inom mig och det är en del av mig som jag sällan visat eller låtit komma fram. Även där är det viktigt att låta det komma fram. Så jag skriker och slår ibland för att det behöver komma ut och det är något jag kommer arbeta mer med.
När vi vågar möta våra känslor och acceptera dem som en del av oss kan vi lättare ta oss igenom dem och ut på andra sidan. Strävan mot lycka ska finnas kvar, men släpp tanken om att alltid vara glad. Var sann mot dig själv och vad du känner, känn känslan, sen släpper du taget. Ju mer du motar den, desto starkare växer den sig, under ytan.
Så tillsammans med mina egna negativa känslor fortsätter jag mitt arbete som en positiv förändringsagent.