Jag vet att jag inget vet

I tolv år gick jag i skolan. Mer om jag räknar det som vi kallade för lekis som började redan vid 6 års ålder. När jag sedan en bit efter att jag fyllt 20 började se att det jag lärt mig i skolan inte var riktigt som den värld jag såg runt mig började jag ifrågasätta mina kunskaper.

När jag nu vid 31 års ålder tänker tillbaka på min skoltid och min nuvarande världsbild känns det som jag blivit lurad. I 12 år satt jag i skolbänken och blev matad med historier om hur världen ser ut och fungerar, en bild jag nu förstår inte alls stämmer. En känsla av att ha blivit hjärntvättad dyker upp.

De senaste åren har jag jobbat på att tvätta om hjärnan så den passar den jag egentligen är, och det har varit en spännande resa. Ifrågasättandet har givit mig svar men också väckt fler frågor. Det jag vet nu är att jag egentligen inte vet. För att kunna ta åt mig kunskap behöver jag förstå att jag inte förstår. Låter logiskt va? 🙂

Jag säger inte mig veta hur världen fungerar men det jag har lärt mig är att det jag lärt mig i skolan inte stämmer, inte allt i alla fall. Det är inte så att jag dömer lärarna i skolan, de har inte ljugit för mig, de har ju trott på det de lärt ut (hoppas jag). Men jag stötte också på lärare som ifrågasatte, vilket var spännande men jag gick inte djupare in i det just då. Var väl inte redo. Men hela vår värld är uppbyggd på att vi vet hur saker fungerar, vetenskapen är en stor del i det.

Men hur sann är vetenskapen? Den kan bara visa det vi kan se med siffror och instrument och kan omöjligen ta i beaktande alla tänkbara faktorer. Dessutom säger sig till och med vetenskapen endast kunna upptäcka cirka 5% av allt som finns i universum. Resten då? Vad är det?

Ja, vad ville jag säg egentligen? Just det, att jag ingenting vet. Och det är den största förutsättningen för att lära sig nya saker.

Andras lidande känns i mig

För ett tag sen skrev jag om att jag inte kollar på nyheterna för jag ville inte mata mig själv med det elände som händer där. Det jag märkt är att när man matas med bilder på krig, våld, svält, lidande i alla de former så känns det fel inuti i mig. Samma sak om det handlar om hur regnskog skövlas, djur blir illa behandlade, korallreven dör, plasten i haven. Det gör ont. Kan du känna likadant?

Ett medvetande, olika perspektiv. Vi är alla samma. Om du känner en smärta eller obehag i dig när du ser lidande eller död är för att det händer dig. Det är det enklaste beviset för att vi alla är en, du kan känna det. Jag kan känna det. Därför gör jag nu det jag gör, med denna sida, med Tillsammansbloggen, med Alla Höör Ihop, med alla runt om mig. Jag vill sprida ringar på vattnet, ringar av kärlek och förståelse. Jag har fått så mycket till mig nu, jag har lyssnat så länge att det är dags för mig att tala ut.

Beskriv gärna hur du känner när du ser lidande på tv, jag gör detta med sig. Kommentera här under <3

Insikten att vi alla är en

Insikten om hur vi alla hänger ihop, att vi alla är en, är något som kommer till mig starkare och starkare. Just nu är jag i en period där jag funderar mycket på ordet och konceptet gåva, att livet är en gåva. Det efter att jag just nu tar en kurs som heter Living in the gift.

Tänker mycket på hur det kan se ut om vi åter igen börjar bygga våra samhällen genom gåvoekonomi. Tänk dig hur det fungerar idag när banden mellan oss klipps direkt när vi betalar för något. Jag klipper din gräsmatta, du ger mig en hundring, vi är kvitt. Vi bygger inga relationer med varandra, inga band. Tänk istället så här: jag klipper din gräsmatta, du ger mig ingenting, vi har ett band. Du känner tacksamhet och en känsla av att vilja ge tillbaka. Men det du ger behöver inte vara till mig, du kan ge åt ett annat håll för om vi bygger ett samhälle och en gemenskap på detta så kommer det går runt och tillbaka till mig från något håll.

Detta sätt att se och tänka resonerar så väl inuti mig ju mer jag tänker på det. Visserligen väldigt kortfattat, detta är något som berörs bäst i samtal. Hur känner du?

Att vara självisk

En annan sak jag tänkt på är hur själviskhet och girighet hänger ihop med denna bild av separation vi lever i. Men är det fel att vara självisk? Om jag ser att vi är alla en känns det inte fel att vara självisk. Det du ger till andra ger du dig själv, älskar du dig själv älskar du andra. Men det handlar om att hitta den känslan inuti sig själv, jag är du! Det ska kännas autentiskt.

Känner du till gyllene regeln? Behandla andra så som du själv vill bli behandlad. Den återkommer i många religioner och gamla läror och handlar om samma sak. Allt du gör har en påverkan och du får själv välja hur du vill påverka. Ibland kan inte saker förutses, då kan det bli ett så kallat misstag att lära sig utav. Men ha det med dig, gyllene regeln. För den andra personen är du.

Det är du!

Tillsammans skapar vi en ny historia

Världen som vi känner den kommer att rasa. Vårt ekonomiska system klarar inte hålla uppe tempot det själv skapat mycket längre. Det är ett faktum.

Ur detta ras kommer en ny värld födas fram. Den är redan på väg och du är en del utav den. Precis som alla barn kommer den nya världen göra misstag för att lära sig. Det är en del av det vi ser runt om oss idag.

Fler och fler börjar förstå att vi inte är separata ifrån varandra utan att vi alla hör ihop. Vi är här tillsammans. Planeten, växterna, djuren, varandra. Vi är alla här tillsammans och utforskar den gåvan som kallas livet och när vi inser det kommer vi möta varandra helt annorlunda. Vi kommer känna respekt och kärlek till varandra och vår moder jord som ger oss allt vi behöver.

Tillsammans skapar vi en ny historia, en historia som bygger på gemenskap och samhörighet istället för separation.

Det har redan börjat.
Jag är med!
Är du?

Skapa tillsammans i öppet kontor

Att arbeta tillsammans är mycket roligare, tycker i alla fall jag! Är därför väldigt glad för möjligheten att kunna vara på ett så kallat öppet kontor. Ofta är det så att jag sitter hemma vid datorn och arbetar, mycket jobb för mig är framför datorn. Och det kan bli ensamt och tråkigt, omotiverat. Det är hellre att jag går och diskar.

Men, om jag då går till öppet kontor kan jag både vara produktiv och samtidigt inte vara så ensam. Vårt upplägg är inte så uppstyrt som det skulle kunna vara men det är helt nytt för oss också, vi jobbar på det. Någon gång har vi kört 45 minuters-pass och sedan en paus och sen på et igen. Lite push, lite sällskap. Finns ett koncept kallat Hoffice (home-office) som bygger på en struktur.

Arbetar du mycket ensam skulle jag rekommendera dig öppet kontor om du får möjlighet, det är skitbra.

Fullt upp i livet

Livet är helt fantastiskt! Inte varje dag eller varje minut men wow vad det händer mycket roliga grejor överallt. Självklart vill jag vara med på allt det roliga! Men det går ju inte. Hyran behöver betalas, projekt ska dras i, vila ska man också göra. Det handlar om att prioritera när man har fullt upp i livet.

väggklocka med grenar vid sidan, svartvit.

Började denna vecka jobba igen också efter ett längre uppehåll när skolan istället tog min tid. Det känns roligt och ska bli roligt att fortsätta med det hela terminen (jobbar på en skola). Men några dagar i veckan kommer fortfarande ägnas åt Alla Höör Ihop, Tillsammansbloggen och så klart En enkel man som du nu läser.

Arbetet med Tillsammansbloggen är verkligen på gång också, den kommer utvecklas ännu mer. Hittills har den mest bestått av podden, det är där vi har lagt fokus. Men efter den respons vi har fått på podden känner vi att vi vill utveckla både bloggen men även satsa på att erbjuda workshops. Mer om det kan du läsa på www.tillsammansbloggen.se så småningom. Håll utkik där!

Men i alla fall. Eftersom det är så mycket runt om just nu kommer det inte komma något avsnitt på Youtube idag som det gjort varje vecka den senaste tiden. Jag har också funderat på att ändra lite hur jag gör mina videos, så var inte rädd att komma med feedback. Självklart blir jag glad när någon säger att det är bra, men berätta gärna vad som är bra och kanske mindre bra så kan det bli ännu bättre 🙂 Jag vill lära mig!

Kärlek och ljus <3

The Truman Show

Har du sett filmen The Truman Show med Jim Carrey? Om inte så skulle jag rekommendera den. Jag såg den redan när jag var ganska liten men det var inte förens jag blev äldre som jag faktiskt förstod den på riktigt.

Filmen handlar om en man som i hela sitt liv levt i en reality show, utan att veta om det. Hela hans liv har direktsänts över hela världen och alla relationer han haft har bestått av skådespelare. Men en dag börjar han vakna upp och förstå att det inte är som han trott. Han börjar ifrågasätta sin omvärld.

Det är något de flesta av oss gör vid något tillfälle, till en viss grad i alla fall. Jag känner väl igen det själv, hur jag först börja förstå problemen, eller till en början symptomen. Ju mer jag fick svar på, desto mer förstod jag hur allt jag lärt mig hittills varit “fel”, framförallt det jag lärt mig i skolan.

Det är inte alla av oss som ifrågasätter vår omvärld på detta sätt, utan istället accepterar att världen ser ut som den gör. Utan att det går att göra något åt det. De spelar helt enkelt sin roll i filmen livet utan att förstå att de spelar den. Varför?

Påminner också en del om filmen The Matrix om du sett den. Vi spelar våra roller men plötsligt finner vi oss själva på väg ner i kaninhålet, precis som Alice.

Alternativen behöver bli mainstream

Vi lever i en märklig tid. Ser vi på nyheterna matas vi med bilder på krig och elände, hur allting verkar vara helt upp och ner, en värld full av hat och död. När vi umgås med våra nära och kära ser vi en helt annan del av världen, kärlek och relationer. Hur ska vi göra för att få världen till det stadie vi känner är kärleksfullt?

Runt om i världen finns det individer och grupper som gör saker som i mångas ögon ses som alternativa. Människor som odlar sin egen mat, lever i tiny houses, göra sina behov utedass och använder sig av alternativa behandlingsformer när inte vården räcker till. De flesta av dessa människor och grupper gör detta av helt andra anledningar än vad vi är uppfostrade och lärda att göra.

I vår kultur, det vi kallar det moderna samhället, är vi lärda att ta hand om oss själva, att alltid prestera som individ och de som inte hänger med hamnar helt enkelt efter. Vare sig det är människor, djur eller vår planet. Allt vi gör gör vi för oss själva. Men de som lever “alternativa” livsstilar då, varför gör de annorlunda? De gör det utav kärlek, och inte för att det är bäst för dem utan för att det är bäst för alla andra. Människor, djur och planeten.

Jämför med hur du behandlar ett barn. Du uppfostrar inte barnet på ett bra sätt för att det är bäst för Dig, du gör det med kärlek till barnet. Se världen på samma sätt. Var snäll mot planeten för att du älskar den, inte för att det är bäst för dig, var snäll mot de runt dig av samma anledning.

Hur känner du?

Och fundera på hur du känner för det system vi idag lever i. Hur känner du att ekonomin fungerar, teknologin, politiken? För ett antal år sen hade vi en tilltro till allt det där, teknologin kunde göra att vi slapp arbeta mindre, politiken skulle göra det bättre för alla. Jag kan erkänna att jag känner inte att det har lyckats och att fler börjar tappa tron på det. Det har liksom urholkats på något vis.

Och med tanke på hur vårt jordbruk ser ut idag behöver vi kolla på det som idag är alternativt men som för 100 år sen var helt normalt. Vi behöver visa respekt för jorden, med kärlek som grund. Alternativen behöver bli mainstream om vi ska klara denna kris.

Ut och titta på allt det vackra

Under många år gnällde jag på vintern, snön, mörkret, kylan och framförallt att det alltid blev så blött allting. En vinter i södra Sverige består mest av slask som gör fötterna blöta, en ruggig kyla som går rakt in i märgen och många omgångar snö. Det har fått mig att tycka mindre om vintern.

Men hela mitt liv har tagit en vändning, eller framförallt min syn på livet och världen runt om mig. Vintern är idag så mycket vackrare än vad den var häromåret, även i verkligheten. Har alltid tyckt om vintern, på bild. För det är vackert. Men nu har jag även börjat uppskatta att faktiskt vara i den och det känns fantastiskt.

Vill du veta hemligheten? Närvaro. Att leva i nuet, acceptera det som är, ta emot det med tacksamhet. För det är nu man ska leva, om du inte lever nu så lever du aldrig. Jo, jag älskar sommaren med dess värme och jag längtar även dit. Men ändå finns det inget bättre i livet än just NU.

Så hitta övningar på att vara i nuet, börja meditera, yoga eller andra andningsövningar. Bli medveten om dig själv och ditt inre. Börja med guidade meditationer om du känner för det, Tillsammanspodden har t.ex. i varje avsnitt.

Vad är ditt bästa tips på hur man kan leva nu? Kommentera gärna.