Jag tar en paus

Eftersom jag har sjuttielva andra projekt på gång just nu känner jag att det är dags för en liten paus från detta bloggandet. Jag kommer tillbaka när livet lugnat sig lite, om några veckor skulle jag tro 🙂

Under tiden finns jag på www.tillsammansbloggen.se och ww.allahoorihop.se som kommer fortsätta under pausen. Även Instagram kommer finnas levande skulle jag tro. Och så finns jag ju här i Höör om ni har vägarna förbi!

Nu blir det att läsa en bok!

Hoppet finns kvar, och det växer

När jag var 23 år gammal gjorde jag min första tatuering. Under en tid hade jag varit sugen på att skaffa en, tyckte det var snyggt och min dåvarande sambo hade några stycken som var snygga på henne. Så tänkte det hade säkert passat på mig. Däremot ville jag kunna stå för det som visade sig på min kropp så funderade länge, länge. Till slut landade det i ett ankare, en symbol för hoppet.

På den tiden kunde jag känna att hoppet var något jag inte skulle förlora, alltså något jag kunde stå för livet ut. Och det är väl ett klassiskt uttryck, hoppet är det sista som överger en.

Men, hoppet för vad? Det förändras säkert utefter vart tiden går men vissa saker håller nog i sig. Hoppet om att vi som mänsklighet kan bättre, att jorden kommer bli en mer rättvis och kärleksfull plats. Det är något jag haft hopp om länge och just nu är jag i en period där det bara växer.

Kunskapens frukt, gåva från läraren första dagen på kursen.

När jag i måndags började en ny kurs på Holma Folkhögskola satt jag återigen i ett rum fullt med människor beredda på att göra världen lite bättre. Både för sig själva men också för andra. Nästan dagligen kommer jag i kontakt med människor som arbetar för en bättre värld på olika sätt, det gör att mitt hopp växer.

Tack till alla er som ger mig hopp, både nu och tidigare i livet!

Imorgon startar Tillsammanspodden

För ett tag sen, ja ungefär en månad sen bestämde jag och Johanna oss för att starta en podcast. Vi är båda två på en plats i livet där vi vill göra något för att förändra världen, och vi är egentligen redan igång. Men vi kände att dessa historier behövde synliggöras mer så vi kommer sprida massor av positiva historier tillsammans.

Vi har också en twist på podden, vi vill bygga broar mellan olika världar, olika grupper i samhället. Det finns många överallt som dagligen arbetar för att göra världen till en bättre plats, men de känner inte till varandra. Istället för att fokusera på olikheterna och problemen vill vi fokusera på likheterna och lösningarna.

Och när vi tittar på våra liv och hur vi bäst gör för att komma någonstans så handlar det om tillsammans, alltid tillsammans. Vi behöver börja arbeta mer tillsammans, samarbete, gemenskap. Då kommer vi som individer växa men framförallt kommer samhället blir mer harmoniskt och rättvist för både oss människor och resten av naturen. Vi är här för att ta hand om vår planet, inte utnyttja den på det brutala sätt vi som mänsklighet gör idag. Vi kan bättre än så, det ser jag varje dag.

Så imorgon, måndag 20 augusti släpps första avsnittet av vår podcast och du hittar den på www.tillsammansbloggen.se eller där du brukar hitta dina poddar. Du kan redan nu gå in och anmäla dig för att få uppdateringar till din email varje gång vi släpper ett avsnitt. Gå in på hemsidan och rulla längst ner och fyll i.

Tack så länge!

En spirituell väg – En kärlek

Under en tid nu har jag upptäckt en annan del av mig själv och världen runt om mig som känns väldigt spännande. Det är något jag under det senaste halvåret nu har följt och givit mig en känsla av att jag är på rätt väg, en spirituell väg.

Det hela stärktes väldigt mycket på midsommarafton detta året när jag tillsammans med 11 andra personer klev in i en svetthydda. Det var första gången jag var med i en svetthydda och visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men kände att jag skulle göra det. Jag bestämde mig först på morgonen, att jag verkligen skulle göra det. Och det beslutet känns idag helt rätt.

Jag vet inte riktigt hur många timmar vi satt där i mörkret, i värmen. Men ju längre tiden gick kände jag en insikt växa inom mig. Det största jag känner kom ur det för min del, var insikten om att vi alla är en. Något som jag under en tid har tänkt och som bland annat reggaen givit mig. En kärlek, vi är alla samma. När vi i svetthyddan delade våra känslor och historier kunde jag känna hur de andra kände, mitt hjärta kände av deras smärta, deras insikter. Det kändes som att vi alla var en.

Det känns som en svår sak att beskriva i ord, men det har påverkat mitt liv. Eftersom jag tidigare med hjälp av tankar har tänkt att vi alla är en gav känslan av det en styrka. Det påverkar hur jag bemöter människor. För om jag kan se att personen framför mig är jag, så bemöter jag alla med samma kärlek och värme. Känner du till Gyllene regeln? Gör mot andra som du själv vill bli behandlad. Kommer den från samma insikt tror du?

Tillsammans med andra sammankomster jag varit på den senaste tiden, sång, trummor, yoga med mera, så har jag nu kommit på att jag är spirituell. Det känns som en ännu mer spännande värld nu. Den känns mer på riktigt än någonsin och jag känner hur vacker den är.

Min resa har pågått i över 30 år. Ändå känns det som den precis har börjat. Tiden är nu!