Måste jag odla för självförsörjning?

I många år har jag haft en romantisk dröm i mitt huvud, att bo på en plats där jag kan odla min egen mat, få det jag behöver direkt från gården. Jag har velat komma så nära självförsörjning som möjligt. Anledningen har bland annat varit att slippa vara beroende av detta system vi har skapat, ett system som ändå är på väg åt fel håll. Ett system där vi snart kan bli tvungna att ställa om till småbruk ändå. Det system jag tänker på är det konventionella jordbruket, med stora mono-odlingar beroende av maskiner som går på olja. Vi behöver tänka mer hållbart, lokalt. Men måste jag ägna mig åt odling?

I våras, tror det var i mars, började jag en kurs på Holma folkhögskola som fokuserade på grunderna i skogsträdgårdsodling. Och med min dröm i bakhuvudet kändes det alldeles utmärkt och precis i rätt tid. Jag har inte så mycket erfarenhet av odling sedan tidigare, så nu var det dags.

Kursen är väldigt intressant, den pågår fortfarande, och jag har lärt mig massor väldigt snabbt. Vi har tagit sticklingar, pratat om jord, nyttodjur, matlagning och mycket annat. Vid flera tillfällen har vi fått växter med oss hem som vi kunde ta hand om och få att leva vidare. Men jag har inte kommit igång med min odling. De stod länge på uteplatsen tills någon annan planterade dem.

Flera av de jag bor med odlar, vattnar och grejar hela tiden och jag, jag sitter vid datorn, är iväg och gör saker med andra människor och äter av det som odlas. Jag har världens möjlighet att verkligen vara med i odlingen, men jag gör det inte. Varför? Jo, jag har kommit på att jag har inget intresse av att engagera mig i att odla. Så enkelt är det.

Men har nu min dröm om självförsörjning spruckit? Inte enligt min mening. Visst jag bidrar inte så mycket till odlingen av maten, men jag hjälper till att äta upp den. Och om vi tänker på hur Ubuntu-filosofin är så är det så här det ska vara. Man ska bidra med sina talanger och kunskaper för allas bästa. Och min talang är inte odling, det är något annat. Vad det kan vara får vi diskutera i ett annat inlägg, det enda jag kan säg är att jag är…

en enkel man

Pusselbitar faller på plats

11 juli drog det igång, Öland Roots 2018. Mycket har hänt sedan förra festivalen, särskilt på ett personligt plan. Jag såg fram emot festivalen men hade också en annorlunda känsla gentemot tidigare år. Detta året hade jag inget som helst sug efter att festa, ville inte dricka ens en öl. Och jag kände det på mig redan innan, att det skulle bli en nykter festival. Befann mig också på ett annat plan i livet och hade andra insikter om mig själv och mycket annat.

Härvaro på Öland Roots 2018

Tidigare i år sa jag, både till mig själv och andra, att detta året skulle bli speciellt, ett år att komma ihåg. Jag kände det på mig men kunde inte veta mer än så. Visst, jag flyttade till Höör med en vision och det var troligen en del av känslan. Men det har blivit mycket djupare än så och det känns helt fantastiskt. Under våren har människor kommit in i mitt liv vid rätt tillfälle, saker har hänt och dykt upp när det skulle. Det har verkligen flutit på som ett vatten. Det känns verkligen som jag är på rätt väg.

För varje dag som går känner jag mig mer och mer förälskad i livet och kan verkligen se det vackra i det. Därför har jag inte känt något sug efter att berusa mig, med något. Då hade jag ju missat livet med klarhet. Så känns det. Och under Öland Roots fick jag verkligen uppleva det. Har aldrig varit så hög på festivalen någon gång, men ändå helt nykter. Jag kunde verkligen känna kärleken från festivalen, från besökarna, artisterna, arrangörerna, musiken, jorden. När man stod bland dammet på spelningarna stod man i ett hav av kärlek.

Fick kontakt med människor på ett annat sätt, umgicks på ett annat sätt. Jag var med samma personer som tidigare år men även med andra, där fanns fler världar fast känslan av samhörighet var enorm. Allt hör ihop.

Nu fortsätter livet och jag minns festivalen som något vackert, ser framåt för nästa upplevelse men lever här, nu. I varje ögonblick händer livet och jag försöker verkligen leva i nuet och ta vara på ögonblicken.

Tack!

Vinnare = förlorare?

För ett tag sen var det fotbolls-VM och det fick mig att tänka på en sak. Först vill jag säg att jag har absolut ingen koll på fotboll, och väldigt lite intresse, men jag kan inte undgå snacket. Däremot har jag en tanke och känsla om detta tävlande, ett spel där det alltid blir en förlorare. Det känns inte bra för mig.

Vi lever i ett samhälle uppbyggt på att skapa vinnare och förlorare, och det börjar i tidig ålder. Det märks väldigt tydligt redan i småskolan där individens prestation är det som räknas, där man ska klara av vissa krav ställda av.. ja ställda av vem egentligen? Jag kan ibland undra vem som bestämmer vad vi ska lära oss i skolan för när jag tänker tillbaka är det mycket jag hellre inte hade lärt mig och istället lagt den energin på annat.

Vi ställs hela tiden emot varandra och vi ska prestera som individer mot varandra trots våra olika förutsättningar. Ett system som kräver vinnare skapar även förlorare. Det genomsyrar sedan hela vårt samhälle och vår kultur, karriär och arbetsliv, sport och fritid och även inom kultur och nöje. Överallt ser vi tävlingar emot varandra och många gånger ser vi det som ett nöje, vilket jag också kan tycka ibland. Men varför? Hade det inte varit bättre om vi hade byggt upp vårt nöje runt samarbete och gemenskap på andra sätt än att försöka vinna över varandra? Så alla kan vara vinnare.

Vi behöver inte ha en värld av vinnare och förlorare, vi kan bättre än så! Hur skulle du vilja göra?

Samskapande på Öland Roots

I förra veckan befann jag mig tillsammans med några tusen andra vid Stora Frö, en mysig liten by på Öland mellan Mörbylånga och Färjestaden. Där mellan tallarna skapas varje år en festival med fokus på reggae och reggaens budskap, kärlek! Den drivs inte med intresse av pengar, den drivs av ett intresse att skapa något vackert tillsammans och för 15:e året i rad lyckades de i sitt samskapande och på ön skapades magi.

Bästa festivalen

Detta var mitt fjärde år på festivalen och personligen var det bästa festivalen jag varit på. Det hela började med att jag i vintras hade lite osäker ekonomi och bestämde mig för att anmäla mig som funktionär. Vilket kändes bra av ett annat skäl också, jag kunde få möjlighet att ge tillbaka för de åren jag haft där tidigare. Och wow, så roligt det var! Blev upprymd av att se alla dessa eldsjälar skapa något tillsammans. Se dem arbeta från morgon till kväll utan att gnälla det minsta. Förutom över hur trötta de var ibland, vilket är helt okej.

Artisterna bjöd på allt de kunde och levererade den ena fantastiska showen efter den andra. Gästartisterna avlöste varandra, överraskade publiken, fick oss att skratta, gråta, dansa av glädje. Många av artisterna hänger på festivalen för mer än sin spelning och är med både publiken och arrangörerna. Det känns som en enda stor familj! Öland Roots-familjen.

Det har varit torrt i hela landet ett tag och det märktes verkligen. Även om det brukar vara dammigt har jag aldrig sett det som i år, det märktes när folk dansade hur hela området täcktes av det bruna dammet. Tälten ändrade färg och kamouflerade sig bra i tallskogen, fötterna var aldrig rena och dreadsen gjorde vattnet brunt när det var dags för hemkomstduschen. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så betyder reggae något speciellt för mig personligen och detta året kunde jag verkligen känna det.

 

Drivs ideellt

Öland Roots drivs som sagt utan vinstintresse och de har ett par anställda på några få procent för att driva runt vissa tidskrävande göromål. Resten av engagemanget kommer inte från girighet, det kommer från hjärtat. Det är sånt som gör festivalen speciell. Det märks så tydligt när hjärtat ligger bakom en handling. Många anmäler sig som funktionärer till festivalen, vissa vill bara få komma in gratis, andra vill bara bidra men de flesta vill både och. Efter jag gjort de passen jag blivit tilldelad ville jag gärna göra mer och det gjorde jag också. Det var verkligen roligt att hjälpa till, att bidra till att festivalen fungerade, vara delaktiv i något samskapande. Det är så vi bör arbeta i framtiden, med vårt hjärta och våra naturliga talanger och kunskaper. Jag kommer utan tvekan anmäla mig som funktionär nästa år också!

Tack Öland Roots!

Reggae stöttar min resa

I många år nu har reggae varit det som strömmat ur min högtalare och hörlurar och det har stöttat och hjälpt mig många gånger. Det var inte så längesen jag på riktigt insåg hur viktigt det varit för mig. När jag lyssnar på reggae hör jag kärlek, ovillkorlig kärlek till människan och vad det innebär att vara människa. One love är något återkommande inom reggae och det rimmar så fint med hur jag tänker och känner, en kärlek.

one love text

Jag lyssnar och har mestadels lyssnat på svensk reggae, det känns på något sätt närmare mitt hjärta och det har att göra med texterna. Texterna innebär så otroligt mycket för mig och eftersom svenska är mitt modersmål är det också det språk jag emotionellt känner mest med, även om jag kan bli rörd av texter på engelska också.

Foto: Michael Lind

Som ni kan läsa i mina första inlägg på denna blogg har jag gjort en personlig resa och mycket av det har hänt de senaste 10 åren. Mina tankar om världen, om mig själv, vem jag är med mera har stöttats av texterna inom svensk reggae. Och det bara växer. Ju bättre jag känner mig själv och min syn på världen, desto mer talar texterna till mig.

Det finns en lösning på all världens problem, en gemensam syn på människor som grundar sig i just kärlek. En insikt om att vi alla är en och samma även om vi är olika. Och finns det någon mer genre som handlar så mycket om kärlek som reggae gör? Inte kärlek mellan ett par människor, utan kärlek till ALLA människor. Det passar så bra med Ubuntu Movements tankar och det arbete jag nu gör med Alla Höör Ihop, kärlek till alla.

Foto: Michael Lind

Så jag kommer fortsätta kämpa med att förändra världen och reggaen kommer finnas vid min sida hela vägen, och det är jag väldigt tacksam för. Tack! Denna blogg kommer inspireras av reggae även i framtiden. Namnet En enkel man till exempel kommer från låten Enkel man med Kultiration och Kapten Röd. Tillsammans med reggae ökar vi vår medvetenhet!

Tack till er!